måndagen den 10:e mars 2014

Mina tankar kring att pastor Ulf konverterar till katolicism.

Jag vaknade upp i morse med lite av samma känsla som man vaknar upp med dagen efter att man blivit dumpad. Det är på riktigt idag också. Och då var det ändå inte helt oväntat. Har du aldrig blivit dumpad så kan du kanske i alla fall föreställa dig hur det skulle kännas om din kärlek eller bästa vän plötsligt talade om för dig att detta var slutet på er resa tillsammans. Från och med nu skiljs våra vägar åt och vad som händer med dig framöver det kommer inte längre att vara angeläget för mig. Nu har jag inte just blivit dumpad, och pastor Ulf är varken min kärlek eller bästa vän, men däremot den andliga ledare som har haft pastorsrollen under min uppväxt, och det betyder ändå något. Och känslan av att ha blivit lämnad av någon som man har haft förtroende för kvarstår. Det var inte samma känsla för ett år sedan då pastor Ulf lämnade över pastorskapet till pastor Joakim. Då fanns inte samma absoluta farväl med i bilden. Och egentligen så fanns det väl inte med igår heller, men jag vet att det är vad det betyder. Att han blir katolik. Och det varken stör mig eller rör mig när det kommer till min egen tro, för den har aldrig handlat om någon människa utan om min relation till Jesus.

På ett personligt plan däremot, så finns det saker jag har svårt att förstå. Och det finns frågor jag känner mig berättigad att ställa. För vet man något om katolicismen så måste man ändå ta några saker i beaktande. Den katolska kyrkan ser sig inte som en av tusentals kyrkor, den ser sig inte heller som den största kyrkan, den ser sig som den enda kyrkan. Inte katolik, inte del av kyrkan. Som karismatiskt kristen, en del av protestantismen så accepterar jag det. Jag accepterar deras synsätt, jag tror att de är kristna fast våra åsikter går isär. Men det är inte helt ömsesidigt. Vi är kristna, men inte i enhet i kyrkan. Han talade om ekumenik igår, och om enhet. Men för mig blir det en envägsekumenik. Vi accepterar dem och deras synsätt på tron, men de accepterar inte vår. De kan umgås med oss visst, men de kan inte fira gudstjänst med oss och de anser inte den nattvard vi tar som giltig. Den enda ekumeniken för dem i så fall är om alla kristna blir katoliker. Då blir det enhet. Rent krasst.

Och många undrade igår varför han behövde ta det radikala steget att konvertera, räcker det inte med att han tror på samma vis som en katolik, att han anammar de bitarna? Men som sagt vad, man kan inte tro som en katolik utan att bli katolik. För det en katolik tror är ju just att det är den enda sanna rena kyrkan. Så att tro det utan att bli det är ju bara självplågeri. Och här kommer problemet för mig. Om katoliker tror att alla andra kristna har fel, att de inte har hela uppenbarelsen, då måste de ju tro att vi på så vis är förtappade. Jag kan ha fel, men det är ju så det ser ut på pappret. Katekesen, även efter andra konciliet. Om alla andra katoliker tror så gör mig inte så mycket, jag delar ju inte den åsikten. Men blir det inte väldigt märkligt att pastor Ulf går vidare och på så vis lämnar oss, sin församling i denna bristande uppenbarelse? Om inte på ett personligt plan, så i alla fall i vårt gudstjänstliv. För det är ju så han och Birgitta måste se det, annars tror de ju inte som katoliker. Det är ju i alla fall den enda slutsatsen man kan dra. För man kan ju inte tycka två skilda saker samtidigt. Borde han då inte, om han älskar församlingen som han säger känna sig nödgad att uppmana oss att söka samma väg? Eller är han och Birgitta nöjda med att ha funnit den själva? Det är den fråga jag inte kan finna ett vettigt svar på hur jag än vänder och vrider på det.

Jag förstår förstås att det skulle bli hur konstigt som helst om han stod på scenen i vår protestantiska kyrka och uppmanade oss andra att bli katoliker vi också. Han är ju inte ens pastor där längre, och han betonar ju att detta är hans och Birgittas personliga resa. Men han lämnar pastor Joakim med en församling som han egentligen anser också borde lämna Livets Ord och följa honom och bli katoliker. Om han vill att vi ska vara i den sanna kyrkan det vill säga. Det, eller så är han som sagt vad nöjd med att ha funnit denna sanning för sin egen del. Hur som helst så går det inte att genomföra denna övergång utan att det blir väldigt märkligt i någon aspekt.

Med det sagt så vill jag också säga att jag uppskattar allt pastor Ulf har gjort för vår kyrka, ja utan honom så hade den inte ens funnits. Han är en människa, och jag har inte alltid hållit med honom om allt, såklart. Men jag tror att han har betytt väldigt mycket för kristenheten i Sverige, och han har betytt mycket för mig och min personliga tro. Dessutom har han varit med och startat upp ett missionsarbete som fortfarnde betyder väldigt mycket runt om i hela världen. Och jag har svårt att se att hans framtida arbete inte skulle fortsätta i denna bana, vart det än bär.


(För dem som läser det här utan att vara det minsta insatta innan förstår jag att det kan vara en konstig text. Grunden till den är det faktum att pastor Ulf Ekman, som tidigare var pastor på Livets Ord igår meddelade att han konverterar och blir katolik. Han har tidigare under de trettio år han varit pastor på Livets Ord varit väldigt hård mot katolicismen och kritiserat den hårt flera gånger. Under de senaste tio åren har han dock i det privata vänt och istället gjort en resa mot att själv bli katolik, tillsamans med sin fru Birgitta. Något som såklart chockar och förvånar många.)

fredagen den 7:e mars 2014

Underbara Clara blandar ihop äpplen och päron

Underbara Clara skrev hyfsat nyss en text om curling, och debatten däromkring. Jag läste den först igår och kände att den var värd en uppföljning, en replik. Poängen med texten är god. Hon vill väl, men hon använder fel slagträ. Hon menar på att debatten med fokus på curlade barn, barn som får livet för serverat för sig är oproportionerligt stor. Att fokus borde ligga på de barn som aldrig curlas, de barn som inte får livet serverat utan lever i så kallad barnfattigdom. Och det är klart att det är en viktig debatt, men det är två skilda debatter, och man kan inte smeta ihop dem på detta sätt.

För det första så måste man fråga sig vad barnfattigdom är i Sverige idag. Barnfattigdom i Sverige finns det ingen uttalad definition av, ingen knivskarp gräns att mäta efter. Men läs gärna vad Rädda Barnen skriver om barnfattigdom på sin hemsida, det är bra sammanfattat. Ungefär 12% av Sveriges barn lever idag i så kallad barnfattigdom. Barnfattigdom skall man först och främst ha klart för sig, är ingen internationellt vedertagen definition. Barnfattigdom i Sverige och i Indien är absolut inte samma sak. Bara så att vi har rett ut det. Men barnfattigdom i Sverige idag är verkligt. Jag vill inte ta ifrån debatten om barnfattigdom något. Den är viktig. På samma vis som jag inte tycker att Clara behöver ta ifrån uppfostringsdebatten något. Allt av vikt bör behandlas, och det får plats på debattscenen.

Min man kom till Sverige som åttaåring och levde en stor del av sin svenska barndom i barnfattigdom. Alltså på existensminimum och under, väl inom ramarna för det Rädda Barnen beskriver som barnfattigdom. Inte i direkt svält på det viset man ser i utvecklingsländer, men däremot kanske allt som fanns att äta hemma i kylskåpet var lök och tomat. Inga julklappar och så vidare. Barn till en ensamstående mamma som inte behärskar språket och har svårt att få jobb i ett nytt land. De hade inget överflöd att ta av, utan överlevde i mångt och mycket, men inte mer.

Själv växte jag inte heller upp i något direkt överflöd. Jag ringde släktingar som nioåring för att be om pengar för att ha råd att gå på scouterna med mina andra vänner. Och i högstadiet så stod jag på loppmarknad och sålde för att kunna betala språkresan, skolresor och fickpengar. Kläderna var ofta ärvda eller gåvor och senare sydde jag om eller sydde mycket eget för att likna de dyrare plaggen i butikerna. Och det hände att vi fick hjälp av släktingar med ekonomiska bidrag och mat när det var som svårast. Skillnaden mellan mig och min man var ju främst att mina föräldrar inte var separerade, de hade bara bildat familj väldigt tidigt och saknade utbildning. Och en annan skillnad var att vi hade ett gott socialt skyddsnät omkring oss i form av släkt och vänner. Annars hade det nog gått sämre.

Men. Och här kommer min invändning mot Claras inlägg. Att curla sina barn handlar inte enbart om de ekonomiska förutsättningarna de växer upp i. Det är inte "Ett privilegium för friska, välbetalda medelklassföräldrar" direktcitat. Ursäkta mig, men vilken idiotisk formulering. Curling handlar lika mycket om att inte ta de obekväma dusterna, utan ge fria tyglar eller att göra allt själv som förälder och inte involvera barnen i att hjälpa till. Och det är lika viktigt oavsett vad din inkomst är.

Vi hade det skralt, men inte tycker jag att debatten om barnuppfostran är överflödig för det. Man behöver inte ställa allt i motsats till varandra. För om 12% av barnen i Sverige lever i barnfattigdom så gör ju faktiskt 88% inte det. Och ska man då inte kunna debattera huruvida uppfostringsklimatet i Sverige idag för de närmare två miljoner andra barnen är på glid? Curling eller ej. Föräldrar vågar i allt större utsträckning inte uppfostra sina barn idag, och det är ett problem. Mycket ligger nog det faktum till last att större delen av barnens dagar då de är små så är det faktiskt inte föräldrarna som uppfostrar sina barn, utan förskolepedagoger eller lärare. Lärare kan inte ryta åt sina elever längre när de inte lyder,  utan att bli utskällda av föräldrarna, och de kan inte hålla i dem även om de beter sig hotfullt mot andra elever eller mot dem själva utan att bli polisanmälda.

Barn idag får lära sig att de är "untouchable". Ingen ska kunna säga något åt dig. Du bestämmer allt själv. Idag får barn till och med bestämma själva vilket kön de vill växa upp som. Eller varför inte, inget kön alls. De får lära sig att rätt och fel inte finns, allt är relevant. Inget är svart och inget är vitt. Du gör din egen sanning. När sanningen egentligen är den att det faktiskt finns både svart och vitt, men även grått. De får en enorm frihet. Barn. De vuxna friskriver sig ansvaret och lägger alla dessa val hos barnen. Men val har alltid konsekvenser, oavsett vad de är. Och tyngden av de konsekvenserna ska nu barnen axla själva.

Jag är så tacksam att mina föräldrar vågade uppfostra mig. Vågade lära mig vad de tyckte var rätt och fel och sen lära mig att välja själv. Att de inte bara lämnade mig vid en korsning och sa, så, välj nu vilken väg du ska gå. Utan de tog mig dit och sa, jag tror att den här vägen är bäst. De tvingade mig inte, men de gav mig ett exempel att följa. Jag är även tacksam för de tuffare bitarna av min uppväxt idag. De födde kreativitet, styrka och drivkraft inom mig. Och jag kan se det samma inom min man. Och det har också gått bra för oss. Våra tre barn växer inte upp under samma förhållanden som vi gjorde. Och även om det är något jag är glad för, så vet jag dels att det kan förändras snabbt, pengar är ingen trygghet, och dels att det då är desto viktigare att uppfostra dem till att förstå tacksamhet. Och att inget är gratis. En utmaning i sig. Jag tycker att uppfostringsdebatten är viktig, och ett viktigt verkligt problem. Precis som barnfattigdomen.

torsdagen den 13:e februari 2014

Renovering - Köket

I höstas så firade vi ett år i huset. Allt har gått så fort så ibland måste jag nypa mig i armen för att se till att jag är riktigt vaken, och att vi verkligen inte bor kvar i vår lilla hyresrätt. Men det är sant! Under sensommaren 2013 så blev vi klara med det sista på huset, som var det utvändiga. Panelbyte, målning och ny dörr bland annat. Insidan var i stort sett klar januari 2013. Så jag har tänkt att försöka börja sammanställa en liten renoveringssammanfattning (ofattbart långt ord) nu de kommande veckorna. Och först ut är köket!

Här är en bild på köket från prospektet. Tyvärr hann jag inte fota några egna före-bilder innan vi började riva, men här kan man i alla fall se i stort hur det såg ut innan. Härligt orangemålad strukturtapet, som var lager nummer fem tror jag i väggbeklädnad. Utöver det var det udda skåpstommar från olika tillverkare som bara fått samma luckor och spruckna laminatbänkskivor. Så det fanns att göra om man ville kan man säga! Utöver det så fanns det ingen frys i köket, utan bara en frysbox ute i förrådet. Så det krävdes lite planerande för att få in allt vi ville ha. Men sen var det bara att börja riva!

Det är när man står och ser på det här som man känner "vad har vi gett oss in på". Vi hade ju ett kök, nu har vi bara en krater. Men det är ju så sjukt kul och lite svindlande pirrigt samtidigt, tycker jag. Väggen som skymtar längst nere till höger i bilden var mot tvättstugan, och den revs och flyttades ungefär 60 cm för att få in kyl och frys på ena sidan tvättstugedörren, och ugn och micro i stapel på andra sidan.

Väggarna kläddes med tunn renoverings-gips för att slippa massa slipande och spacklande, väldigt skönt! Nytt golv lade vi in också, samma som vi lagt i hela huset, från Siljan. Det fanns bara ett eluttag i köket innan också, så det förbereddes för fler och alla vattenrör drogs om.

Färdigt! Jag försökte fota den här bilden i samma vinkel som prospektbilden för enklast jämförning. Det är inte så stort vårt lilla kök, men jag är väldigt nöjd med hur vi fick ihop planeringen av det! Köket är från IKEA, hyllorna med belysning och den infällda belysningen i och under väggskåpet har jag gjort själv. Den rosfria skivan med diskhon i beställde vi via Tibrokök på EM här i Uppsala och den gråa stenkompositskivan som liknar kalksten är från Naturstenskompaniet. Den rundade bänkskivan av tjocka bräder har jag byggt själv och behandlat med Osmo dekorvax färg Lera, och sedan hårdvaxoljat.

Här är en annan prospektbild på köket från en annan vinkel. Här ser man den härliga plastkorkmattan och den lilla snutten laminat i matlagningsdelen.

Här är ännu en efter-bild som jag försökt fota i samma vinkel som före-bilden ovan. Vi valde ett fullhögt väggskåp för att höja takkänslan, jag tycker det funkade! Sen byggde vi på bänkskåpen i förgrunden med ett par skåp till, och fick på så vis mer arbetsyta och en slags köks "halv" ö.

Här är det senaste projektet jag avslutat i köket, en liten teglad och putsad vägg. Och bakom den så gömmer sig kyl och frys bredvid varandra. Här ser man även en skymt av spis och mikro i stapel. Där skåpväggen till högskåpet går, där gick förut tvättstugeväggen.

Hemmasnickrad bänkskiva av tjocka bräder, och ett väggskåp av blandade vitmålade lådor i vrån under trappen.

Lådhyllan har fått hänga med från lägenheten, fast då stod den på en köksbänk, nu sitter den äntligen uppskruvad.

Vi har nästan bara uttdragslådor som förvaring, och jag älskar det! Jag var så skeptisk till det först, men man ser allt så mycket bättre än i skåp så jag vet inte vad jag var skeptisk för?

Jag älskar vårt kök! Jag skulle vilja ha ett härligt stort gammalt brädbord egentligen bara, men jag får väl bygga ett någon gång. Bildkvalitén kanske inte är den bästa, då det är fotat med en kompaktkamera, men hoppas det ska vara till lite nöje ändå! Fler renoveringssammanfattningar från resten av huset kommer framöver.

onsdagen den 25:e december 2013

Tänk på Jesus i Jul. En skrikig liten bebis med nybajsad blöja

Nu är det Jul! I koja och i slott. En högtid som oavsett hur vi firar den idag, faktiskt främst firas till minne av Kristi födelse. Absolut sammanvävd av flera traditioner, men det var som det den fick sitt kulturellt breda genomslag i vår del av världen. Det hände sig på den tiden, och så vidare. Förhoppningsvis så har alla i alla fall hört talas om det någon gång.

Gud föddes som människa. En liten bebis, för det är vad man brukar vara när man är nyfödd. Ni vet, den där lilla som kommer ut på slutet av en förlossning. Jesus föddes inte som en nybadad ettåring med rosiga kinder som fått håret fönat och lagt på spolar, om ni trodde det. Snarare som en liten, slemmig, blodig och grodformad skrikmaskin. Tada! Jesus is in da house liksom! 

Min man och jag har tre små barn, varav en fortfarande är bebis. Så ja, jag har en hel del first hand information om bebisar, tro mig. Till att börja med, bebisar är varken speciellt stilla av sig eller fromma, förutom när de sover. Och definitivt inte som man tänker sig att en Gud är. Far from! Och om de nu inte glömde att nämna i bibeltexterna att Jesus var ett extremt ovanligt barn så får vi anta att han faktiskt var som bebisar är mest. Bebisar skriker, kära nån vad de kan skrika! Och så bajsar de också, mitt bland folk, i någons famn utan att skämmas de minsta. Inte tar de hand om kalaset de ställt till med själva heller. Dessutom vägrar de titt som tätt att sova också när de bör. Och oftast när det passar som sämst. Dem är inte så slätstrukna av sig, och ganska så oglamorösa helt enkelt. 

Så om Gud när han skulle rädda världen valde att komma som en liten människa med allt vad det innebär, ja vad säger det då om honom? Jag menar, jag tror inte att Jesus bebisbajs luktade Chanel no 5 direkt, eller att han bytte sina egna stinkande tygblöjor. Det kanske känns konstigt att tänka sig Jesus på det här viset, men faktum är att det säger en hel del om Gud. Att han kanske inte är så avlägsen som vi ibland vill få honom till. Så utomvärdslig och ogreppbar. Utan att han är mer verklig, mer greppbar och mer levande än vad vi kan föreställa oss. Han valde att göra sig väldigt verklig. Han föddes som vi, med smärta och väldigt fysiskt. Han dök inte bara upp "poff" som färdig trettioårig ur en buske. Han valde att möta oss så som vi är, med allt vad det är. Han ville komma nära oss. Så han föddes rakt in i mänsklighetens armar, bokstavligen. Han är ingen polerad ouppnåeligt ikon, inget ont om ikoner, men han är verklig. Inte en slätstruken retuscherad gestalt. Ruff i kanterna och verklig. 

Sedan är han saker som vi inte kan greppa den fulla innebörden av också, så som helig, rättfärdig och allsmäktige. Egenskaper som gör att han faktiskt är Gud. Men Gud ville vara tillgänglig för oss. Därför blev han människa. Han kan relatera till oss, och vi kan relatera till honom. Han gled inte direkt runt med ett pokeransikte på en Segway när han var på jorden och gjorde korstecken heller. Och det står en hel del om hans känsloliv i Bibeln. Han var glad, han skrattade, säkert bullrigt och högt, det skulle inte förvåna mig. Han sörjde och grät, han blev rasande och gjorde en piska av rep och drev ut försäljarna ur templet med den, välte deras bord och vrålade med största sannolikhet så att blodkärlen på halsen höll på att spricka. Jag menar, så arg blir inte ens jag på min värsta PMS dag! Jag har aldrig jagat någon med en piska jag gjort av rep i stundens hetta liksom, inte vad jag kan minnas i alla fall. Han blev människa. Han vet vad det innebär att vara människa med allt som ingår. Så sätt honom inte på en ouppnåeligt piedestal. Han klev själv ner från den, av en enda orsak. Han älskar dig och vill vara nära dig.

onsdagen den 11:e december 2013

Husfix - Platsbyggda fönsterbrädor

I förrgår så gjorde jag äntligen slag i saken och byggde in fönsterbrädor i två av våra fönster här hemma! Jag ville ha en mer rustik känsla än vad de utanpåliggande ger. Som ni ser på bilden så är våra fönster väldigt grunda, och jag valde en tjocklek på brädan som matchade djupet på den lilla nischen som faktiskt finns, så att hela fönstret skulle kunna användas och bli i jämnhöjd. Krångligt förklarat? Se några bilder ner annars! Man måste också tänka på elementen så att man inte förstör effekten av att de stoppar den kalla luften från fönstret. Mina fönsterbrädor var 12 cm djupa, 5 cm av de hamnade i den innanförliggande delen och 7 cm fria i luften, så de slutar ganska precis i kant med elementet och släpper förbi varmluften. Här är hur jag byggde dem!

 Träslaget blev Sibirisk lärk, inte för att det låter tjusigt, utan bara för att det var den enda plankan med rätt tjocklek de hade på brädgården som också var tillräckligt bred. Jag ville ha 30 mm tjock och minst 120 mm bred, denna var 28 x 120 mm så det funkade super, jag behövde inte ens justera bredden! Jag började sen med att mäta upp fönstrets innermått på längden och la sedan till 5 cm på varje sida för att brädan i framkant skulle gå lite utanför fönstret, sen kapade jag upp den i lagoma längder. Mina blev 126,5 cm. Sen ritade jag ut fönstrets innermått och de rundade hörnen jag ville ha. Jag brukar använda en liten skål som mall för rundningen. Det är viktigt att göra brädan någon millimeter mindre än själva fönsternischen, eftersom trä är ett levande material som kan svälla när det är varmt. Skillnaden som blir fogar man igen sen med en rörlig mjukfog.

Sen sågade jag ut formen med en sticksåg och ägnade en god stund åt att slipa brädorna fina med slipmaskinen. Både rundningarna och ytan.

När det var dags att montera brädorna så la jag en sträng trälim under för att det ska sitta fast bättre och inte röra sig sen när de är monterade.

Efter det så förborrade jag och skruvade sen fast brädan med försänkta träskruvar, typ trallskruv, som går ner i brädan så att infästningen ska bli osynlig sen. 

 Monterat! Jag använde sex skruvar per bräda. Här kanske ni ser vad jag menade med att jag ville att brädan skulle vara lika tjock som fönsterkarmen, för att kunna nyttja hela fönstrets djup. Sen var det dags att foga och måla!

Jag började med att grundmålade fönsterbrädorna med v-slip från Alcro, men vilken snickerigrund som helst för inomhusbruk borde duga! När grundfärgen hade torkat så fogade jag igen glipan mellan brädan och fönstret, samt skruvhålen med en övermålningsbar akrylfog. 

Till sist så målade jag över fogen och grundfärgen med en vattenbaserad vit lackfärg från Beckers i två lager. Sen var det klart! Bra mycket trevligare än innan. Det var inte så svårt heller, och väldigt snyggt!

onsdagen den 6:e november 2013

Om Gud vore placebo.

Genom sociala medier får vi ju en inblick i andra människors liv. Många fler än vad vi brukade ha inblick i innan. Det ger ju mycket inspiration och det är trevligt att få se hur smarta, duktiga och kluriga människor det finns. Men man kan ju även få en inblick i en persons liv när de har de svårare. Vid uppbrott i relationer, sjukdom hos sig själv eller närstående, dödsfall eller andra livskriser. Som troende kristen, vilket jag har varit mer eller mindre hela mitt liv, så har jag någon slags inbyggd reflex att direkt be, eller att inom mig eller hörbart ropa på Gud i svåra situationer. Alltid. Jag kastar mig på Gud direkt, som ett litet barn på sin förälder när de gjort sig illa eller blivit skrämda. Även när mitt sinne är tungt, man känner sig svårmodig och deprimerad. När man tappar orken eller gnistan i livet. Fast då mer med suckar, kanske bara viskar hans namn. När tårarna rinner utan ord. Alltid hos Gud.

Och den här inblicken i andra människors liv har öppnat ögonen på mig och fått mig att känna mig på gränsen till bortskämd som får ha det så. För även om du tror att det jag tror på inte är sant, att Gud är den mänskliga hjärnans påfund, så skänker ju dessa nödrop till Gud mig tröst. Verklig tröst. Allt känns bättre. Nu tror ju jag att det är för att Gud är verklig, älskar mig och kan hela revorna i en människas själ likt ingen annan. Men om det nu inte var så, att Gud inte gjorde något alls, för att han faktiskt inte finns, ja likväl känns det ju ändå bättre. Så placeboeffekten for the win eller något.

Men det har fått mig att tänka. Det här livet jag lever som kristen, så många gånger ifrågasatt av min omgivning, om det nu skulle bygga på något som inte var verkligt, en Gud som inte finns, vad har jag då förlorat på det och vad har jag vunnit? Jag har valt bort att dricka mig full på grund av min tro. Jag har valt bort obundna kärleksrelationer och sex utanför äktenskapet på grund av min tro. I princip det. Och så har jag valt att inte svära och inte heller röka. Inget jag faktiskt känner att jag lider av att ha varit utan, oavsett om jag nu skulle ha gjort de valen på grund av en Gud som inte finns.

Men vad har jag vunnit då? Om vi fortfarande utgår ifrån att Gud inte finns. Om han finns så är ju tron på livet efter döden kanske den största vinsten, men om vi bortser från de aspekterna. Det första jag tänker på är tryggheten. Att tron på att någon finns där, alltid, gör att jag aldrig känner mig ensam och utlämnad ens i de svåraste situationer. Det ger mig en inre styrka, ett mod om man så vill som jag är väldigt tacksam för, och med största säkerhet inte hade besuttit utan min gudstro. Jag hade nog haft mycket problem med rädsla i mitt liv då, jag är lagd åt det grubblande hållet som kan se exakt alla tänkbara hemska scenarion en situation kan innebära inom mig vid blotta tanken på situationen. Nu väljer jag oftast bort att göra det och tackar istället Gud för att mitt liv ligger i hans händer, oavsett om jag förstår allt som händer omkring mig eller ej så litar jag på honom. Att han vet vad han gör. Att han är med mig och hjälper mig igenom de svårigheter man faktiskt möter i livet. Och jag slipper oron som tankarna på allt hemskt för med sig, och kan njuta mer av livet istället och lägga min energi på att leva istället för att slösa bort den på att oroa mig.

Det andra jag tänker på är friden. Lugnet en bön kan ge själen mitt i en känslomässig storm. Fast taket blåser av, väggarna faller ut så kan jag känna mig trygg. Jag känner inte att jag tappar fotfästet. Man kan falla, absolut, bli liggandes och känna sig maktlös, men känner jag efter med tårna så har jag alltid fast mark under fötterna och kan resa mig igen. Går jag igenom svårigheter så får de inte så mycket utrymme att gnaga i mig, jag grubblar inte så mycket och spenderar inte mina nätter sömnlös med tankar. Jag skulle kunna göra det, lätt, men låter mig inte. Jag ber och talar ut mina problem inför Gud istället. Oftast är ändå situationerna bortom vår egen förmåga eller makt att lösa, det är därför de plågar oss. Så jag ber honom om hjälp i det svåra, och om frid i sinnet. Och oavsett om min hjärna lurar mig eller inte så får jag den alltid. Friden. Och det är den bästa känslan! Frid mitt i storm. Styrka när man är svag och hopp när det känns hopplöst.

Så jag sammanfattar väl vad jag vill ha sagt med Martin Luthers ord, att: "Även om världen har rätt och Kristus fel, så väljer jag hellre Kristus." Det enda man har att förlora är anseendet från de människor som anser det dumt att tro på något som inte är en fast synlig och logisk struktur. Men tror man att livet är fast, strukturerat, greppbart och logiskt, ja då skulle jag säga att man inte vet så mycket om livet ändå.

fredagen den 20:e september 2013

Utlovad renoveringssammanfattning från tidsoptimisten

Förra helgen utlovade jag på Instagram en liten renoveringssammanfattning, men sen kom livet emellan. Är trött på att säga så, men så är det. Och nej, jag har inte lyckats att matcha min ambitionsnivå riktigt med min faktiskt tidstillgång än. Småbarnstider hej hej, småbarnstider! Dessutom är jag ju i grund och botten en, som det nu verkar på senare år, obotlig tidsoptimist. Något jag både avskyr och uppskattar med mig själv. För jag vågar satsa på att jag hinner, och kör på! Och oftast leder det till att jag får väldigt mycket gjort, om än inte allt jag trodde jag skulle hinna. Men jämförelsevis så verkar det leda till att jag hinner med väldigt mycket, för det är ständigt den reaktionen jag får av andra "Hur hinner du så mycket!?" Och egentligen vill jag svara, men vadå, jag hann ju inte ens med hälften av det jag trodde jag skulle hinna!? Men istället svarar jag oftast, ja jag vet inte.
Men den uppenbara baksidan av min tidsoptimism är ju att jag ofta, om inte alltid, är sen till utsatta tider. Deadline brukar jag dock kunna hålla, när det kommer till något jag ska göra eller producera, men ska jag vara någonstans med barnen, exempelvis på BVC en viss tid, ja då är jag alltid där minst fem minuter för sent med andan i halsen. Tråkigt! Och det avskyr jag verkligen, men jag får lägga hela min kraft bakom att vara någonstans i tid, och det orkar man bara max någon gång nu och då. I alla fall om jag ska vara själv någonstans, men nästan aldrig om jag ska vara med barnen någonstans.
Nåja, det hade ju kanske inte så jättemycket med renoveringsinlägget att göra. Men det kommer! Om vi säger såhär. Jag har ju före-bilderna, och själva renoveringen är ju gjord, så det som återstår är att piffa lite, fota, fixa bilderna och lägga upp dem med lite text. När jag får till det vet jag inte riktigt, men jag ser fram emot att göra det i alla fall! Så mycket kan jag lova!

söndagen den 1:e september 2013

Fire side thoughts


Sitter och stirrar in i elden och låter tankarna vandra. Förundras, men inte förvånas bland annat av de som avföljer direkt man skriver att man är med i en kyrka. Är jag plötsligt en annan person då? Jag skäms inte för min församlingstillhörighet. Kommer aldrig att hymla med vem jag är. Jag är stolt över kyrkan jag är med i. Säga vad man vill, men den hjälper hundratals hemlösa, ensamma, svårt sjuka och utsatta människor varje vecka. Och nästan alla som hjälper till med det gör det helt oavlönade, och gör det enbart av kärlek till sina medmänniskor. Vart mer än i en kyrka hittat du i detta land en samling på ett par tusen människor på samma ställe som gör så? Sen finns det såklart svåra frågor, men jag är så trött på att folk väljer att se enbart dem istället för allt gott som faktiskt sker. Det är lätt att va populär i Sverige idag, det är bara att vara extremt politiskt korrekt och ateist. Men jag är inte ute efter att va populär, jag är ute efter att va sann mot mig själv och det jag tror på.

tisdagen den 27:e augusti 2013

Chalk paint by Annie Sloan - En liten recension



Här kommer en liten recension efter att ha testat Chalk paint till ett projekt nu. För fullständigt tillvägagångssätt läs antingen på engelska på deras egen hemsida eller på svenska hos Storegården country living som säljer deras produkter över nätet i Sverige.

Jag köpte en fullstor burk Paris grey till mitt soffbordsprojekt och den ser nästan oanvänd ut efter att bordet är klart, så det första jag kan säga om färgen är att den är väldigt dryg! Sedan torkar den snabbt också, som utlovat. Helt torr på ca 30 minuter. Täcker bra gör den också. Vill man ha heltäckande är det bäst att måla ett lager och sedan ett tunt lager till när det första torkat istället för att blaska på, den torkar ändå så fort emellan. Luktar inte mycket alls heller, knappt något när den torkar. Och fäster bra! Inte mycket rinningar och droppar. Färgen passar nog bäst om man jobbar på ett lite rustikt objekt skulle jag tro, men jag ska testa den på lite slätare finare ytor också. De säger att det inte blir penselränder efter den, men det tycker jag att det blir, om än inte mycket. Men färgen ska egentligen jobbas på lite sicksack eller kors och tvärs, jag målade med raka fina penseldrag, så det kan vara det.

Men vanlig färg blir hur som helst mycket mer randiga än denna, och rinner mycket mer! När färgen torkar blir den alldeles matt, som kalk och ljusnar något. Detta mörknar dock tillbaka när man vaxar på den, men det mörknar inte mer än färgens nyans som blöt tycker jag. Vaxet blir också matt när det torkat, men kan poleras till glans, det gjorde jag på bordsskivan. Över lag så gillade jag verkligen att jobba med färgen! En liter kostade 299:- vilket jag inte alls tycker är farligt eftersom den är så pass dryg och man sparar arbetstimmar på den. En provburk på 100 ml kostar 79:- och det är de mindre burkarna man ser på bilden. Vaxet till sist ligger på 135:- för en burk. Så till sist kan jag väl säga att till det här projektet var den färgerna verkligen toppen! Och det ska bli spännande att testa dem på annat också. För det här var verkligen inte sista gången jag målade något med Chalk paint!

Möbelfix - Soffbord

Det har varit en hel del möbelfixande den senaste tiden! Vi har just satt in kakelugn och det har ställt till med en hel ommöbleringskarusell i huset! Vi har fram tills nyligen haft vår TV stående på en skorstensfri spriteldad liten spis. Den behövdes ju inte längre när vi nu satte i en riktig, så den sålde jag på blocket och köpte ett nytt, fast gammalt sideboard genom samma site och gjorde om. Kanske bloggar det sen också, allt finns på Instagram.

Nåväl, soffbordet som jag gjorde av lastpallar när vi bodde i lägenheten kändes som om det också behövde bytas. Barnen har ju blivit större, och Dylan har dille på att pilla in saker överallt, så även i springorna på det soffbordet. Dessutom låg det alltid packat med leksaker, vällingflaskor och drickamuggar under det, eftersom det var så lågt. Så jag fick rulla det åt sidan och städa och rensa hundra gånger i veckan. Tills jag fick nog, och sålde det. Vi ville ha något som kom upp lite från golvet och var stadigt, och då hittade jag det här bordet i indo-stil, också på Blocket. Man kan tro att jag driver siten. Men jag gillade det rustika i träet, och modellen, men inte färgen. Trämönstret var vackert, men alldeles för gulbrunt för mig, och för vårt vardagsrum. Så jag gjorde om det, och behöll vissa element av det förra bordet. Jag började klockan 8:00 ungefär i lördags och det var helt klar och torkat runt 14:30 samma dag, och då gjorde jag ändå annat emellan! Så eftersom färgen jag använde, Chalk paint har så kort torktid, så gick det verkligen undan trots att jag hade två olika lager på bordsskivan! Här kommer en liten beskrivning av hur jag gick tillväga!

Soffbordet som det såg ut när jag köpte det, förmodligen behandlat med ett nu ganska nedslitet vax eller olja. Svårt att måla över eftersom färg inte fäster så bra på sånt utan mycket underjobb, så jag testade som sagt vad något som heter Chalk Paint från Annie Sloan på det. Finns massa info om man googlar det! Grundläggande är det en färg som fäster på de flesta ytor utan direkt underarbete, och som ska vara väldigt bra mot genomblödningar av träet, asså när det blir gula till röda fläckar på ljus färg från träet under. Dessutom luktar den inte och torkar på runt 30 minuter, vilket passar mig som ofta fixar med småbarn runt mig ypperligt.

Även om det inte är nödvändigt att slipa så gjorde jag det på skivan eftersom jag ville ha ett lite laserat resultat där. Läste på Annie Sloans hemsida att man kunde måla på färgen tunt och sedan gnida efter med en fuktig trasa för att få en lasyrliknande effekt, vilket jag ville ha. Så jag slipade skivan för att få ner färgen i träets porer ordentligt.

Och såhär blev resultatet! Jag gillar det! Nyansen jag använde till skivan heter Old white. Färgen blir alldeles matt när den torkar och behöver avslutas med ett skyddande vax för att bli tålig. Men det gör man sist. Nästa steg var att måla resten av bordet.

Till benen och underredet valde jag en grå nyans som heter Paris grey. Här ser ni den efter en strykning. Täcker väldigt bra, och sölar och rinner inte! Vill man ha lite sliten look räcker ett lager, jag gick lite mitt i mellan och målade bara ett lager men duttade i lite ställen efteråt, bland annat på ett ben där träet faktiskt blött igenom lite rödrosa, men vid väldigt mörka träslag händer ju även det samma om man använder grundfärg. Men jag duttade lite på det så dök det inte upp igen.

Till sist så bestämde jag mig för att köra harlequinmönster på det, precis som på förra soffbordet. Men det var bland det jag gillade mest med förra bordet, så why not! Förra gången maskeringstejpade jag, men då måste färgen torka innan man flyttar tejparna och det tog en väldans tid. Så nu klippte jag ut rutor i självhäftande vinyl och klistrade fast på bordet, så jag kunde göra all målning i en strykning. Jag klippte dem efter ett grundmått, jag delade bordets längd och bredd i hur många rutor jag ville ha, men sen klippte jag dem på frihand för jag ville ha dem lite icke perfekta.

Sen målade jag över alltihopa med samma nyans jag hade på benen, Paris grey och jobbade efter lite med trasa för att inte få för täckande rutor, jag ville ha en lite sliten look eftersom bordet är så rustikt. Sen skalade jag bort vinylrutorna och lät det torka innan det var dags för att vaxa bordet.

Klart! Vaxet jag använder kommer också från Annie Sloan och heter Soft wax, clear. De säljer en appliceringsborste till vaxet, men jag använde en bit klippt frotté och det funkade utmärkt. Sen polerade jag det med en vanlig trasa av lakansväv. Jag har också använt egna penslar. Färgerna och vaxet beställde jag från Storegården Country living och de gick snabbt och smidigt! Jag kommer att beställa från dem igen när jag vill ha andra nyanser av färgen. Och det kommer jag att vilja ha! I nästa inlägg kommer en liten recension av Chalk paint som sådant. 

lördagen den 6:e juli 2013

Möbelfix - Köksbordet

I vintras så köpte jag ett mörkt ekbord för 200 pix på Röda Korset som jag såg potential i, och nu efter två sorger och sju vedermödor så är det äntligen klart! 

Benen och underredet har blivit matta och gråa och skivan är helmatt i en transparent vit färg. Kanten runt om har medvetet fått ett litet rufft, slitet uttryck. Det är ett kanonbord med två rejäla utdragsskivor under som gör att bordet kan bli nästan dubbelt så långt om man vill. Barnstolen är nymålad också, en äldre modell från IKEA som vi ärvt. Pinnsoffan, stolarna och det gamla apoteksskåpet är alla Blocketfynd.

Träet i skivan hade ett fint arbetat mönster som försvann under den tjocka mörka lacken bordet hade innan. Nu framträder både färgskiftningarna i träet, mönstret och strukturen på ett helt annat sätt. Jag ska ta er med på omvandlingsresan!

Här är en bild som jag mms'ade till mannen när jag hittade bordet på Röda Korset. Två hundra spänn skulle de ha för det, så det var taget!

Skivan som den såg ut innan jag började med den. På bilden syns mönstret bättre och skivan ser ljusare ut än vad det gjorde i verkligheten.

Benen, de var egentligen de jag föll för mest. De, och utdragsskivorna. Benen skulle bli mattgråa, det visste jag direkt. Och jag visste på ett ungefär vad jag ville göra med bordsskivan också, men inte riktigt hur jag skulle göra det.

Jag började i alla fall med att slipa ner lacken till trärent med slipmaskin. Först grovt papper 40 och 80, sen med finare 120. Det var lite jobb, det var det!

Det här är en kvällsbild så skivan ser lite gulare ut än vad den faktiskt blev. Men den blev jättefin! Alldeles matt och len och sådär linblonds gul, lite kall i tonen. Och då började mitt dilemma med vad jag skulle göra med den. För trären går ju inte, speciellt inte med småbarn. Fettfläckar och allt, you name it. Men jag ville behålla känslan av trärent. Jag ville inte slänga på ett lack bara. Så jag kollade runt lite på olika metoder och ytbehandlingar. Först tänkte jag om man bara skulle såpaskura det, men det skulle inte bli tåligt nog, så jag funderade vidare.

Tillslut så föll jag för att hårdvaxolja det. Jag tänkte att oljan är ju tunnare än ett lack och känns mer naket, dessutom är ju hårdvaxolja otroligt slitstarkt. Man har det ju till och med på golv och så. Så jag tog ett djupt andetag och började pensla på det. Direkt så upptäckte jag ett problem, träet blev omedelbart mörkare, nästan teakfärgat. Inte vad jag ville! Dessutom blev det alldeles flammigt! Jag hoppades att det skulle lägga sig med torktiden, men icke då. Det hade behövts strykas på suuuperjämt, och jag såg alla sliptimmar gå upp i rök. Bara att börja om.

Så när jag slipat det trärent igen så gick jag till en måleributik för att fråga om råd. Jag sa vilken känsla jag var ute efter och fick rådet antikvax. Matt och med en naturlig känsla. Kanon! Så jag strök på det efter konstens alla regler och det blev jättefint! Precis som jag ville ha det! Som synes på bilden. Men problemen kom när vi började använda bordet. Direkt blev det vattenringar efter glasen som reste sig så att ytan där det vattenskadats nästan blev som stearin i konsistensen och gick att skrapa på med nageln. Och efter ett tag började även fettfläckar att synas tydligt på bordet där mat spillt och dylikt och snart var bordet katastrofalt fult igen! Och jag var beredd att ge upp och skicka bordet tillbaka till där det kom ifrån. Men skam den som ger sig.

Så för ett par dagar sedan så slipade jag ner det för tredje och sista gången och gick sen tillbaka till måleributiken och kom sedan hem med en burk vit dekorvax och en ny burk hårdvaxolja, som ju var det första jag testade, men av ett annat märke. Dessa var från Osmo som många annars använder att behandla golv med. Från början så ville jag inte färga bordet vitt eftersom jag ville behålla träfärgen, men dekorvaxet på provbiten var så snyggt, och att behålla färgen hade jag ändå inte lyckats med så jag körde på det. Och blev så nöjd! Jag följde rådet på burken att torka av överflödig dekorvax efter 10 minuters torktid för att få en mindre täckande effekt, och det gjorde all skillnad! Helst av allt hade jag velat behålla bordet som det blev med bara dekorvaxet på, men för att skydda ytan så drog jag efter ett dygn på den rekommenderade hårdvaxoljan. Det var lite nervöst med tanke på min tidigare erfarenhet av produkten, och det faktum att jag redan var så nöjd med bordet, men jag gjorde det. Och det blev kanon! Dock så ÄR det verkligen viktigt att få hårdvaxolja jämt för att det ska bli snyggt. Och ta hellre mindre än för mycket. Jag slipade faktiskt lite lätt på bordet med ett fint sandpapper efter att det torkat där jag tyckte oljan blivit lite randig, och så polerade jag det lite med en trasa och torkade av det, och nu ser det jättebra ut! Och efter två måltider med barn på det så kan jag även konstatera att det verkar hålla måttet på slitstarkhetspunkten också.

onsdagen den 3:e juli 2013

Ringnyheter!


Har fått in en massa nya ringar i webshopen nu! Och jag har dessutom gått och blivit smärre ringtokig själv! Mina favoriter är de tunna släta rundade ringarna. Helst en sådär minst två, helst fler på samma gång! På olika fingrar, och olika delar av fingret. Sen de med dinglande korshängen, de är en favorit också! Så välkommen in och titta!

torsdagen den 6:e juni 2013

#uppdaterar


Hjälp! Då var man bjuden på bloggträff, så kanske bäst för mig att jag börjar blogga lite igen då! Haha! Nej men skämt åsido, det ska ju såklart bli jättekul! Och att jag bloggar uruselt senaste månaderna känns på ett sätt inte så farligt, för många av dem som kommer följer jag faktiskt på insta, och några följer även mig, så på det viset så känns det inte så främmande. Men väldigt inspirerande! Jag menar. Se bara på detta då, här sitter jag och bloggar igen liksom!? Oh my apple pie. Men mer hinner jag inte just nu. Jag har ett armband att färdigställa tills imorgon, och en hårrosett att lägga upp i webshopen, den jag har på bilden. Så, på kärt återseende!

fredagen den 24:e maj 2013

Jag stannar nog här ett litet tag till

Det blir nog inget bloggbyte för mig, just nu i alla fall. Jag stannar här och fokuserar på att komma igång med bloggandet igen istället! Förstår att det är jättetråkigt att höra hela tiden, men renovering, ett tredje barn(!) och shopen har konsumerat all min tid de senaste månaderna. Men nu är vi snart klara med de stora bitarna i renoveringen! Tjiho! Det sista efter panelbytet målas klart nu i helgen. Sen får vi en ny dörr runt den 4 juni också som ska på plats, sen är vi så gott som klara! Ja, om vi nu inte bestämmer oss för att sätta in den där öppna spisen också, men annars så! Oh! Jag pustar ut. Men det har, krävande till trots, varit fantastiskt roligt att få göra det här! Fixa och dona, bestämma själv hur allt ska se ut. Och nu när renoveringsbitarna är klara så ska jag sätta tänderna i trädgården! Den har inte fått någon kärlek på ett par år innan vi flyttade in, och det syns. Jag har smygbörjat lite. Rensat lite rabatter och donat lite med vår kaosgräsmatta och så. Men även om jag varit dålig med att uppdatera från renoveringen så har jag ju alla "före-bilder" så jag kan visa er "före och efter collage" snart. Men innan dess så har jag satt igång det halvmonstruöst stora projektet att översätta min shop till engelska, så man kan välja. Grundfunktionerna är klara, men nu återstår alla 123 artiklar med artikelbeskrivning och rubrik att översättas. Puh! Men det är något jag velat göra länge! Men när man inte gjort det från början är det otroligt tidskrävande. Typ 6 klara, 117 to go! Blä! Men när det väl är gjort så kan ju de flesta kika runt och handla, oavsett vart man kommer ifrån. Internationell frakt har jag ju redan, men svenska är ju inte ett så dominant språk. Typ. Jag har inte storhetsvansinne, men just för att jag är liten så vill jag ju kunna nå de jag kan så att säga. Så, wish me luck med det! Nya produkter ska ju upp också! Så nu är det mitt och mannens nya måtto som gäller... kör, bara kör!

fredagen den 19:e april 2013

Blogg.se

Har av och till under åren funderat på att flytta min blogg till annan bloggtjänst, av flera orsaker. Blogger känns ganska så opersonligt som tjänst, och får man problem med något måste man maila Google och hålla på, och på engelska dessutom. Men som tur är så har jag nästan aldrig haft några större problem. Förutom den absurda mängd spam-kommentarer jag får just nu. De flesta fastnar i skräppostfiltret, men jag måste fortfarande rensa dem. Fy vad jag är less på det! Men, men. Har funderat på blogg.se eftersom det är en svensk tjänst, och mindre organistaion. Känns alltid lättare att nå fram med synpunkter, önskemål och frågor då. Men det är ju lite som tar emot. Framför allt själva flytten. Att peka om servern och så vidare, sen såklart att fixa med ny layout och sånt. Och så undrar jag ju hur nöjda de som har tjänsten är? En sak jag stör mig på med blogg.se bloggar är att när man kommer längst ner i deras feed så kan man inte genom att klicka på typ "Äldre inlägg" ta sig vidare bakåt i historiken. Vill man det måste man scrolla upp igen och använda sig av arkiv-funktionen. Kanske en bisak, men jag har ju stört mig tillräckligt på det för att inte bara hoppa rätt över och byta. Sen undrar jag om man kan göra tidsinställda inlägg? Men utöver det är jag rätt sugen på att byta! Och att börja satsa på bloggen igen! Jag har aldrig ledsnat, bara inte riktigt haft tid, och den tid jag haft har jag prioriterat på annat. Men jag är riktigt sugen på att köra igång igen, kanske en flytt vore den nystart jag behöver. Det, och en ny kamera. Jag är nästan sjukligt sugen på att köpa en systemkamera nu! Jag vet precis vilken jag vill ha! Men en sak i taget.

onsdagen den 17:e april 2013

LOVE ringar!


Jag har fått flera frågor om jag får in fler av love-ringarna på bilden till webshopen, och det får jag! Men jag tar in två nya modeller. Samma grundutförande, texten love i skrivstil, men nya tillverkare och lite annorlunda utseende. För vissa ringar i den förra leveransen höll inte måttet. Nu var det ett bra pris på dem, men bra kvalité är faktiskt viktigare. Speciellt på ringar som är något som slits så pass mycket. Tyvärr är det ju svårt att veta om kvalitén håller måttet förens man testat, men nu tar jag in en modell som är plätterad med 18 K guld. Den kommer ju att kosta något mer både i inköp och ut mot kund, men jag tycker det är värt det.

Jag är faktiskt så noga jag kan med kvalitén, även om en av mina grundidéer med webshopen är att hålla låga priser. Men det är många saker som jag köper in som aldrig kommer upp i shopen för att kvalitén på produkten jag fick hem inte höll måttet. Så någon dag får jag väl ha en liten yard sale med allt buckligt, repigt och kantstött som gömmer sig i mina lagerhyllor.

Nu tror jag i och för sig att de flesta som köper en ring hos mig, på H&M, Indiska eller annan butik för 29 riksdaler inte förväntar sig något som håller en livstid, men viss kvalité tycker jag ändå är minimum. Jag är själv en flitig användare av de flesta smycken jag säljer, så brister kvalitén märker jag det oftast själv ganska snart. Sen kan det ju alltid finnas måndagsexemplar i en leverans som avviker från övriga produkter. Men jag kollar alltid leveranserna noga när jag packar upp dem, för att försöka förhindra att just det exemplaret hamnar någon annan stans än i papperskorgen.

måndagen den 18:e mars 2013

Nya armband i webshopen!


Nu finns det en serie nya armband i webshopen, handgjorda av yours truly! Kände att trots att de utlovar snö nu igen i veckan, så är det ju verkligen dags för vår nu! Så de blev armband i riktigt våriga, nästan somriga färger! De är i träpärlor och howalit, en slags syntetsten, med metalldetaljer i antingen guld eller silverfärg. Fler varianter lär dyka upp framöver! Men först så tycker jag att det börjar bli dags för den där lilla bebisen att titta ut nu. Har gått 39 fulla veckor idag, då det är ju bara en vecka kvar nu till beräknat datum. Heeelt galet! Det här är nog den overkligaste graviditeten av de tre. Känns nästan liksom inte på riktigt, för man hinner inte smälta det på samma sätt när livet swischar förbi runt om en i 190 kilometer i timmen! Men nu ska jag faktiskt ta det väldigt lugnt de kommande dagarna, och försöka göra just det, smälta att det kommer en ny liten människa in i våra liv vilken dag som helst!

måndagen den 25:e februari 2013

Är det inte det ena så är det det andra

Så! Vet inte om någon hann märka det men bloggens domän har legat nere ett tag. Det blev lite problem med domänleverantören, men mycket tack vare kraften i sociala medier så löste det sig! Det värsta för mig var nog att även webshopsmailen gick ner då, men nu fungerar allt som det ska igen, och jag har jobbat ikapp det mesta under dagen. Dessvärre så har jag inte fått upp de torsdagsteman som varit de senaste två veckorna, men jag har gjort dem, så jag kanske lägger upp i efterhand. Just nu så sitter jag och lägger in ny fin washitejp i webshopen! Härliga våriga färger! Ska försöka visa lite inspirationspyssel med den också. Har några färger kvar att lägga upp, bland annat några av mina egna personliga favoriter. Sen vet jag att det finns önskemål på att se renoveringsbilder! Men håll ut! Före-bilderna finns ju alltid, och jag grejar fortfarande varje dag så efter-bilderna förändras ju ständigt. Men förstår att det är kul att se processen också. Har bara inte tid just nu. Men när den finns så kommer även inläggen. Så, nu ska jag lägga upp några till tejpar innan det är dags att duka fram middagen och få hem den efterlängtade maken! Ses!

torsdagen den 7:e februari 2013

Torsdagstema - Självkänsla

Denna vecka var torsdagstemat självkänsla. Veckans temasättare var Smäm, och för den som ville så fanns det även en mer specifik beskrivning av temat i form av ett fiktivt uppdrag. Så jag körde all in på det, även om jag kanske inte tog det fullt så seriöst som om det hade varit ett verkligt uppdrag. Uppdraget var att illustrera framsidan av en broschyr som skulle användas som material i samtal med människor för att stärka deras självkänsla, med rubriken "Du har rätt att få tycka om dig själv". Så här är mitt bidrag! Väldigt tjejigt, I know. Men hey, jag är en tjej.

Här nedan är själva Illustrationen. Jag har döpt den till "The mind is like an ocean" med undertexten "And I can be calm in the middle of a storm". Skeppet symboliserar att man kan styra sitt sinne mitt i alla känslostormar, och man har ett val att antingen driva med ditt känslornas vind blåser för tillfället, eller aktivt styra dit man faktiskt vill och har satt sin kurs. Något jag själv försöker leva efter.


Veckans samtliga bidrag på torsdagstemat samlas hos Smäm!

torsdagen den 31:e januari 2013

Torsdagstema - Typografi




Så! Då var jag åter med på torsdagstemat! Kommer upp lite sent för livet kom emellan. Läses småbarnsspya. Veckans tema var typografi. Jag älskar typsnitt och typografi! Och samlar flitigt på mig olika fonter. Vanligtvis är mina favoriter de som ser handtextade ut, men denna gång valde jag att göra verklighet av en idé jag haft i huvudet ett tag. Alfabetet byggt av alfabetet, typ. Jag kallar det "letters of letters" kort och gott. Tycker det blev snyggt i all sin enkelhet! Så jag har gjort hela alfabetet. Kommer även att lägga upp med möjlighet till beställning i webshopen i dagarna, i A4 och A5. Så det var det! Kul att vara tillbaka!

Samtliga deltagare finns samlade hos nollfemnolltvå.

söndagen den 27:e januari 2013

I'm back baby!

Hej! Så, då var min längsta bloggpaus ever över! Jag har hela tiden saknat att blogga, samtidigt som det varit väldigt skönt! Sorry by the way för att den var lite oannonserad. Den var inte planerad, den bara blev. Som det kan bli. Senast jag skrev var just som vi kom hem från New York i slutet av november. Jag hade nog tänkt lägga upp lite bilder och så sen, men det bara rann ut i sanden. Sen så satte vi en deadline för att värdera upp huset efter renoveringsarbetet vi gjort, innan det är dags för oss att binda lånen. Så vi satte oss i backen på att få det mesta klart tills dess, och det gjorde vi också! Väldigt skönt att va så målinriktad, men samtidigt ganska så uttömd på energi nu när det är över. Men vi lyckades i alla fall! Och vi nådde vårt mål med värderingen, så det vi lagt ner på huset hade också höjt dess värde avsevärt.
Och värderingen var alltså nu i onsdags, och efter det så har jag bara varit i ett lyckorus kombinerat med en trötthetsdimma utan like. Sen blev Daisy sjuk nu i helgen också. Hon är lite känslig mot hosta och förkylning, och fick för tredje gången nu krupp. Så i helgen har vi inte gjort mycket, inte sovit mycket heller då hon bara sovit någon timma åt gången. Men förhoppningsvis så piggnar hon på sig av medicinerna nu i veckan så ska ja börja berätta och visa vad vi gjort i huset. Som vanligt så har ju ni som följer mig via Instagram redan sett en del, men tänkte försöka vara lite mer ingående, och även berätta lite mer. Inte bara visa bilder.
Sen håller jag som bäst på att ladda för att lägga upp massa nyheter i shopen! Ska bli jättekul! Så den kommer jag att jobba på med så mycket som jag hinner nu innan det är dags att bli trebarnsföräldrar i slutet av mars, början på april någon gång, om vi håller oss inom tidsramarna. Och det är verkligen något jag ser otroligt mycket fram emot också! Jag längtar verkligen efter vår lilla bebis nummer tre! Ska bli så spännande att se vad det är för en liten filur!
Men nu hör jag vår lilla kraxkråka till tös där nere, så det är väl bäst att avrunda. Jag som hade tänkt gå och lägga mig nu. Typiskt. Tack och lov för min fina man, utan vårt teamwork hade jag aldrig orkat en tiondel av det jag gör.

Kul att vara tillbaka! I'll be seeing you!/ JO

torsdagen den 22:e november 2012

Min bästa tid är... nu?

Asså jag är en sådan hopplös nattuggla! Har alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara. Det är som att jag har en andra dag som börjar runt nio-tio och slutar runt ett. På natten alltså. Ibland senare, huvaligen. Ofta när barnen har hunnit sova ett tag, och ibland har även mannen hunnit somnat. Då sätter jag igång minsann! Då börjar min alldeles egna dag. Jag pysslar, städad, möblerar om, slösurfar, bloggar eller bara kokar mig en kopp te av sorten Kvällsro och sätter mig vid köksbordet och glor ut genom fönstret på mörkret utanför och låter tankarna vandra. Detta sker dock inte konsekvent varje dag. Men rätt ofta. Idag var såklart en sådan dag. Klockan har nu passerat ett, men sen den övriga familjen somnade har jag fått mer gjort under dessa timmar än på de två senaste dagarna sammanslaget. Så jag låter det fortgå. Försöker att styra undan det ibland och tvinga mig i säng Men oftast ger jag efter, och kör på tills ögonen går i kors.

onsdagen den 14:e november 2012

Movember

Ja jag har stavat fel på rubriken med flit. November har verkligen gått i flyttens tecken! Kan inte fatta att två tredjedelar av den här  månaden har passerat! Jag fick verkligen ta tag i mig själv nu och öppna webshopen igen för tiden bara rinner iväg! Jag var något optimistisk också när jag räknade på hur fort det skulle ta att få igång internetuppkoppling och allt sådant, bara själva inflyttningen drog över en vecka på tiden och vi fick mellanlanda hos mina föräldrar ett tag. Men, nu är vi alltså inne! Vi bor i vårt hus! Och ett par hektiska månader ligger bakom oss! Nästan allt är klart också, av renoveringen. Saknas någon list här och där, och bänkskivorna och kaklet då också såklart i köket. Sen ska golvet på övervåningen målas och dörren till duschrummet kapas av lite. Sen så! Börjat möblera och tömma flyttkartonger har vi gjort också! 

Men nu tar vi en liten paus ifrån allt detta! För imorgon bittida så åker vi till New York!!! Känns lite overkligt nu när man haft så full fokus på flytt och renovering, men jag är så laddad! Ska bli så fruktansvärt kul!!! Även om det alltid är lite vemodigt att lämna sina små guldklimpar såklart. Men jag vet att de är i de bästa av händer! De är ju desamma som formade mig en gång så! Hade jag gjort smileys i bloggtext så hade det definitivt blivit en blinkande här! Så nu ska jag packa det sista och skriva ut lite olika adresser till besöksmål och sånt som vi vill göra. Ska försöka uppdatera från resan via Instagram, så spana där! Byjowithlove där med för de som missat det! Allt gott!

/JO

onsdagen den 24:e oktober 2012

Crazy times!

Till helgen flyttar vi!!! Helt galet! Vet att jag uppdaterar lite dåligt just nu, men det är bara så mycket, som ni kanske förstår. Vi håller på med det sista av renoveringen och det är bara mindre saker som ska göras, förutom golvläggningen på övervåningen, det är ju lite större. Och färdigställande av köket. Stommarna är byggda, men det ska ju in skåpinredning också, och på med luckor och socklar. Bänkskivorna beställs i dagarna, sen så är det ju någon veckas leveranstid på dem. Sen när de är på plats så ska det ju kaklas i köket också. Lite lister ska upp lite här och där med, som det ska vara i ett hus har jag förstått, men de allra flesta är på plats.

Men innan vi kan flytta in så behöver vi städa in oss också, renovering bidrar ju till en del smuts och skit! Men allt vi rivit ut och allt skräp och restmaterial är slängt redan! Mannen har varit så duktig med det! Lite hjälp har han fått också. Och vi har redan smygflyttat över ungefär 12 kartonger och lite möbler. Så det tar sig! Duschen som vi renoverat är så gott som klar den med. Lite silicon i hörnen, och så ska tröskeln tillbaka. Igår fick vi handfat där inne, och idag duschblandare och toa också. Duschväggen får vi se om de hinner få upp nu, annars kommer de tillbaka och sätter den nästa vecka. Ett vägghylla och en spegel ska vi se om jag kan lyckas pilla dit själv. Toalettpappershållare och handukshängare har vi inte köpt än, har inte hunnit kolla ut något, vi får nog bo in oss lite först.

En golvsnutt på cirka 2 kvm ska läggas i hallen också. Så allt kommer inte vara klart när vi flyttar in, såklart. Men det ska bli skönt att bo där! Då kan man fixa med sådana saker lite lättare under dagarna, utan att behöva åka de två milen från lägenheten och ha med, eller fixa barnvakt till barnen först. Och nu är det mer barnsäkert där, för igår fick vi eluttag överallt, och de nya elementen kom på plats. Så skönt! Lite ljusknappar ska fortfarande upp, men elektrikern kommer tillbaka idag eller imorgon och sätter upp dem, spottarna i badrummet och det nya proppskåpet. Automatsäkringar! Skönt att slippa de gamla propparna.

Mer bilder har jag också, men de får vänta till efter flytten. Och små projekt som jag ska göra som ni får se sen. Men det kommer nog va lite tyst här nu några dagar tills vi fått internet inkopplat i nya huset och så. Även shopen håller ju stängt nu några dagar eftersom allt packas ner, men hoppas kunna börja skicka ut ordrar igen som vanligt den 5/11. Det går alltså bra att beställa under tiden, men det skickas inte ut innan den 5/11.

Nu ska jag ta med vår tvätt och barnen till min farmor! Hon har och min faster har varit till sådan enorm hjälp med barnvakteriet medans vi varit ute i huset och fixat! Även mina kusiner som hjälpt till! Och nu ska de även fixa tvätten alltså, hon beordrade mig att ta med den, fast jag försökte säga att vi snart har tvätt och tork i nya huset inkopplade. Ibland blir jag bara så överväldigad av tacksamhet över att få ha sådan fin familj och släkt som ställer upp! Även vänner såklart! Dessutom bjuder hon på lunch och sen tar hon barnen idag så åker jag, mamma och pappa ut och fortsätter fixa. På återseende!

söndagen den 14:e oktober 2012

Renovering - Kaosbilder

Det var förfrågan på bilder från själva renoveringen. Jag har inte jättemånga, men här kommer några! Har ju tack och lov hänt en del sen de togs! Så imorgon tänkte jag fota lite nya. Golvet i köket är klart nu så imorgon planerar vi att köpa kök! Äntligen! Golv i tvättstugan har vi fått också och nya taklister och målade väggar. Och ett tak förresten! Innertaket i tvättstugan var en uppspännd gummimatta med inget under förutom bjälkar och isolering. Men nu har vi alltså ett riktigt tak!

Mer hus utanför huset än i huset ett tag när vi rev kändes det som!

Här ser ni vårt gamla kök, gamla golv och ena toalett på gräsmattan. Många starka armar och många vändor till miljöstationen senare kunde man se gräset igen!

Köket i utrivet skick.

Vardagsrummet när golvet var utrivet och vi just börjat ånga ner sju lager tapet och färg från väggarna. Elementen och fönsterbrädorna rök sen också.

Det är lite roligt att skala sig ner genom år av tapethistoria och se vad som kommer fram. Även i köket rev vi ner all tapet. Tror det var tre strukturtapeter på varandra, och underst en slät och överst gulorange tjock färg.

Imorgon ska vi ut till huset och köra lite, idag var svärfar där och beskar ett av äppelträden. Han är toppenduktig på det mesta med trädgård han! Och han har även jobbat med trädgårdsplanering och utförande av den samma. Han gav det en riktig omgång så nu hoppas vi på fin frukt nästa sommar! Så får han komma tillbaka och ta tag i de två andra en annan gång. Men imorgon hoppas vi som sagt på att köpa köket, så kan det börja byggas till veckan!