söndagen den 30:e april 2006

kanske sista inlagget?

...i alla fall for nu. oj oj ojjjjjjj?! vad skall jag saga!? vad kanner jag!? jag vet inte!!!! paaaanik! ... ... nja okey inte riktigt men nastan! ahhhhhh! sa konstigt allt kanns, jag ar...? ja vad ar jag? kommer bara pa ett bra ord pa engelska och det ar anxious! jaaaag vill inte! jag vill! jag vill inte.... jag vill! hem assa... oh... ja blir helt slut, men hem bar det snart... sista dagen i jerusalem idag, innan det tva dagar tel aviv, tillbaka till den underbara miljon kring doda havet en dag, och sen mer jerusalem... men som sagt, sista dan yad hashmona, sista dan jerusalem... wow... traffade massa folk dar, mirjam soderberg, nabeel, en arabisk shop agare som tagit emot jesus nyss, har varit i hans butik manga ganger, aven haft lovsangs och bone kvall, och idag fick vi be med hans pappa abba ocksa, underbart! sen gick vi runt med nagra ibex tjejer, kommer sakna dem med saaaa mycke, kanske blir en tur till californien med snart =) bland annat alice copers dotter for dem som kan nagot om rock... efter det falafel, sen fika pa aroma med yochai och phil... ahhhh hur skall jag klara att lamna alla?! jesus hjalp mig...
lite kaos artat inlagg, men det ar lite kaos just nu, men bara lite... =) sen kom linns familj, dem har varit har sen 28 och kom till jerusalem idag, wow... tank att fa traffa sin famlilj? ahhhhhhh!!!! (litet kaos utbrott bara) sa dem titta runt har, sen tillbaka till hotellet. och nu sitter mark i receptionen och retas med mig, honom kommer jag med sakna, och efi, roni...ALLA! ja jesus, hjalp mig!
och mamma, pappa, jag skall maila er tider och sa, jag aker till eilat imorgon och ar dar tills jag aker hem, kl 16.00 pa sondag den 7 maj, kommer till arlanda 22.00 lokal, svensk tid... men som sagt nu, eilat! skall bli skont att fa varava ner lite med innan det bar helt hem... nu maste jag springa och packa, och ata skall jag inte glomma! forsoka att inte glomma.... oj oj ojjjj.... och elin, habibi, far skriva mer sen, men ja vadret har varit uuunderbart! ofir halsar hej da =)
nu wow, lite gora assa =) men fortsatt be for mig, love you alll!

johanna!

fredagen den 21:e april 2006

ja jag vill leva jag vill dö i norden? no thanks...


nu sitter jag här i värmen igen, dock inte så kapabel att njuta av den då jag ligger sjuk i feber för andra dagen i rad. riktigt surt, jag är helt slut, sover hela tiden och dricker vatten som en gnu. extra surt är det för att igår arbetade jag min sista dag här, så nu vill jag bara njuta! så be gärna för att snabbt tillfrisknande för mig! jak 5:16...!
annars då? livet är härligt, och ser verkligen fram emot dem här dagarnas ledighet innan jag skall bege mig hem mot nordligare breddgrader, dock har jag börjat inse att sista frasen ur den svenska nationalsången, inte är någonting för mig... ja jag vill leva jag vill dö i norden? no thanks...
sen så satt jag igår och konverserade med linn på bussen till jerusalem. hon frågade mig vad andledningen till terror är. vilken fråga, visst inga problem, det vet jag...? men jag tänkte lite, och jag säger absolut inte att jag kom fram till svaret eller nåt, men det var intressant att tänka kring det.
terror är egentligen att ta något från någon annan, och sedan förhandla med det som lösen summa. som ett gisslan drama. terroristerna kidnappar helt enkelt tryggheten, friheten och ja, säkerhetskänslan från dem som utsätts för terrorn, genom att utföra grymma och hänsynslösa dåd, tillsynes slumpmässigt, nästan varsomhelst och närsomhelst. för att sedan förhandla om något som ligger i deras egen intresse, så som land, självstyre eller dyligt mot löften om att ge tillbaka tryggheten och upphöra med terrorn. löften som vi vet, mer sällan än något annat hålls, då det ges efter för terrorn, för då har det ju bevisats för dem som utför den att det fungerar, och varför då inte använda en så effektiv metod igen när nästa krav blir aktuellt?
det är dock så svårt att säga hur man skall handskas med den, och jag tror inte på någon absolut politisk lösning. för min del så är det bevisat att ett tillbaka slag inte är den ultimata lösningen, precis som att ge efter, är helt felaktig enligt min mening. så vad är det jag säger? är kampen mot terrorn då hopplös? kanske... i alla fall omöjlig, och det är ju tur det, fär något sådant, det finns inte. och även om det kan låta litet i en stor värld så full av hat, så är det ändå så att den ända lösningen ÄR Jesus kristus.
och ja, det ligger i vårat ansvar att utföra det arbetet. men Jesus lämnade oss inte ensamma i denna uppgift, utan sände oss Den helige ande och gav oss uppmaningen att gå ut i hela världen och predika evangeliet om honom. så i frågan om terrorn är vår största utmaning att inte bli modlösa och böja våra huvudn i fruktan, för Jesus säger: Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. (matt 24:6) och sedan vers 14, och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma...
så vi har en stor uppgift och ett stort arbete framför oss, och jag tror, att av vår förberedelse tid, är inte mycke kvar, så lev för det som är viktigt!
detta blev ett långt inlägg av en liten buss konversation, men livet är både allvarligt och roligt, allt har sin tid. även att sluta skriva =) men innan jag gör det vill jag bara lämna er med en sista bibelvers, hebr 12:1... när vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss!

God bless/ jo.

tisdagen den 18:e april 2006

17 april


Jag kommer tillbaka till disken efter att ha varit och lämnat några pannor i köket. Radion har slutat spela musik och i stället strömmar en hebreisk nyhetsuppläsares röst ut. det har varit ett bomb dåd i tel aviv. det första terror attentatet sedan jag kom hit i slutet av januari. Det är i närheten av gamla buss stationen. jag var där bara för några dagar sen. det är mitt i ett affärs distrikt och busstationen är också ett stort mall. jag är alltid där när jag åker till tel aviv. dock kan jag inte neka att man hela tiden har i bakhuvudet att hålla sig ifrån dem längsta köerna och dem störta folksamlingarna, sådant som räknas som risk zoner. Hur som helst så tar jag en papperslapp och en penna och börjar skriva, tankarna kommer till mig så fort.
är det hamas som ligger bakom? men även om det inte skulle vara dem, skulle dem stödja eller förkasta attentatet? dem är ju inte längre "bara" en terrorist organisation, utan nu även en folkgrupps politiska ansikte, palestiniernas ledande parti. så när något sådant inträffar är inte det då en krigsförklaring? fast krig är det ju redan. vi får se hur omvärlden reagerar.
åtta personer har i alla fall omkomit, gärningsmannen inte inkluderad. men det är inte längre bara nummer, inte för mig. terrorn har fått ansikten. kanske var det någon avkillarna från caféet som gav mig 5 shekels rabatt för dem tyckte jag var söt? eller, var det kanske kvinnan i jeans affären med en bror i sverige, eller olga och hennes brors dotter som åkte till tel aviv i morse? det spelar egentligen ingen roll, det kunde lika gärna ha varit jag.
terror är under alla former oförsvarbart och fullkomligt oacceptabelt. oacceptabelt i den bemärkelse att vi inte bara skall backa för den och skaka våra huvuden och tycka att det är hemskt, utan oacceptabelt i den bemärkelse att vi inte passivt skall acceptera den utan att visa klart i ord och handling att vi inte tänker låta den fortgå, utan att åtminstonde göra vår åsikt hörd om det är allt vi förmår.
plötsligt efter 45 minuters ständigt rapporterande, börjar musiken att spela igen och livet skall gå vidare... men gör det? inte för dem nio personer som just miste livet, eller för dem 15 kritiskt skadade som just nu kämpar för att få behålla det. inte heller går det omedelbart vidare för de 60 andra skadade, eller för någon berörd av det som idag för första gången för mig blev lite mer av en verklighet...

jo.

lördagen den 15:e april 2006

mail till min vän...

detta mail skrev jag till esther, min vän, men kontexten av det beskrev så bra om min tid här att jag skulle vilja lägga ut det här också, dock minus dem sista personliga hälsningarna...

hej, gummelli snummelli snumman!

min allra bästaste esther! hur står det till? allt väl I trust! så kul med inlägget på bloggen, tack så jätte mycke, verkligen! så hur rockar örebro? här rockar det fett kan jag lova =) men snart är tiden här vid sitt slut, och det är med blandade känslor jag börjar gå in för landning. men, det finns ju inget som hindrar att man kommer tillbaka vid ett annat tillfälle, snarare nu tvärt om! jag har verkligen förälskat mig i landet, språket, människorna, ja allt nästan, och du vet väl hur jag och förälskelser är, lika segdraget som kåda, så... =) men ärligt så tror jag också att jag har fått del av Guds kärlek till landet, och det är mer än en föralskelse, det är ett beslut, liksom all kärlek, att stå med landet, både i ord och gärning. och gärning, där den mest kraftulla är bönen! sen har det bara varit så mycke kul också! och jag har fått tillfälle att lära känna så mycket härliga människor också, människor som jag vet att jag kommer att känna hela mitt liv och som har välsignat mig och berikat mig på så många sätt!
men det skall även bli kul att få komma hem, och bara att få ta tag i vardags saker skall bli så kul det med! Jag tackar verkligen Gud för att jag kom hit, jag är övertygad om att det var i helt rätt tillfälle, för jag var så trött i vintras, och så omotiverad och låst kändes det som, låst i mig själv och mina brister, men Gud har verkligen förlöst mig, precis som han lovar! och även om varje dag forfarande är en kamp mot mig själv, så har jag hopp, för jag vet att varje seger redan är vunnen bara jag håller ut, inte i tron på mig själv och min egen förmåga, utan i tron på Gud! och han är så trofast, och så god!
sen så känner jag även att nu året efter bibelskolan, har verkligen blivit ett år där jag redan har fått se den första frukten av allt det som såddes in under det året, genom att den kunskap som jag kanske inte tycker är så mycke eller så märkvärdig, verkligen kan få vara till en välsignelse för andra, och det är ju då det fyller sitt syfte!
halleluja, Gud är så god!
nu skall jag gå och vara lite god mot mig själv också, och äta lite frulle. solen har dock gått och gömt sig så mina utomhus ambitioner känns inte så ambisiösa längre =)

...

love-jo.

frukost ute kanske?

oj va voj, som dem säger här...haha, vad skall man säga om livet denna gång då? som vanligt, tiden flyger! ...tycker jag jag tjatar om det hela tiden. jag tyckte nyss att jag lämnade ett mörkt snöslaskigt arlanda, snabbt krympandes under mig, för att landa i ett oväntat varmt tel aviv, och nu skall jag snart hem!? wow wow wow, men det har varit en underbar tid här verkligen! och för att vara helt ärlig så längtar jag väl inte riktigt hem än så där jätte mycke, men skall ändå bli skönt, de går från dag till dag, så det är ju tur att jag har ett tjugotal kvar, men ändå, det är inget...
igår hade jag en jätte härlig dag, 30 grader varmt, sol och mycke kul med vännerna, och då vill man ju inte hem?! men sen, när man ringer familjen, eller tänker på ett möte på LO, på vännerna hemma, då kan man längta, på samma gång som man man inte vill att drömmen här skall ta slut... det är en så välsignad tid! men då kan man ju samtidigt komma hem och vara till en välsignelse för andra... och det är ju dem vi lever för så...
sen finns det ju i och för sig inget som säger att man inte kan komma tillbaka heller... jag har lite planer å så, så få se hur Gud leder, för som ord 19:21 säger... Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd skall bestå, så det blir till att se vad jag tar mig för, nu först har jag i alla fall sökt till sjuksköterske programmet i uppsala, stockholm, göteborg och hoppas på att komma in... sen vet jag att resten faller på plats, med jobb och boende och dylikt. så jag tycker att livet är rätt kul och spännande, varje dag är en chans att möta nya människor, se nya platser och komma närmare Gud, men också såklart för många fajter med sig själv. men dem har jag löfte om att vinna, så, så länge jag inte slåss i mig själv, mot mig själv, är det inget att slösa sin oro på, för jag vet att seger väntar...
så summan av kardemmuman idag är väl att... maten är god, Gud är godare, och, dagen väntar mig, så här vid nio tiden en vacker och varm vårmorgon i april... frukost ute kanske?

jo.

torsdagen den 13:e april 2006

tiden flyger...

hjalp, snart skall jag hem! vart har tiden tagit vagen?! har bara fem eller sex arbetsdagar kvar eller nat...? det ar helt knappt...! sen har jag visserligen typ tva veckors ledighet, men anda... jag far nastan panik, jag ar inte saker pa att jag vill hem an? tiden har gatt alldeles for fort... suck, men det ar underbart har och det ar val battre att aka hem nar det ar pa topp, en nar man har lessnat... kom forresten precis hem fran en fyradagars tripp till eilat igen. jag gillar verkligen eilat. det ar ingen fantastisk plats i sig, ganska turistigt, men varmt, avslappnat och fullt av skona manniskor. forsta natten, eller morgon sov vi faktiskt pa stranden, vi kom fram med bussen klockan fem pa morgonen sa vi, jag och elin, krop upp i varsin solstol i gryningen och somnade nagon timme till, tills vi vacktes av en lite kvinna som stadade strand baren dar vi sov. da hoppade vi ut i vara sovsackar pa en pir och sag soluppgangen, sa fint...sa fint...
jag vet by the way att jag inte skrivit sa tatt nu sista tiden, men ni maste ju fa tillfalle att sakna mig innan jag skall hem med, man maste ju va smart... =)
men se, oj oj oj, klockan ar over tolv, mamma fyller ju ar!!!!!!!!! GRATTIS!!!!!! alskade alskade mamma och ocksa formodligen min bloggs mest trogna lasare =) mommy, don't have a picture to put out, only the most worn out words in the world =) I LOVE YOU! efter Jesus har jag dig att tacka for sa gott som allt! dig och pappa, en nu ar det du som fyller ar =) alskade mamma =) vi far ringas, kanske imorgon? er ar det enda jag langtar hem efter... annars hade jag stannat, garanterat...
tillbaka bara en sekund till eilat sa var det underbara den har gangen, forutom att vakna i soluppgangen pa stranden, att besoka det kristna youth hostlet "the shelter" helt underbart vilket arbete de utfor dar! men jag far aterkomma mer om det sen... och garanterat aterkomma mer dit med, till att borja med i slutet av april, till att borja med ja =)...
nu skall jag nog sova, borjar bli trott sa har efter att ha jobbat fran klockan tva idag, da klockan nu ar tva pa natten, men ar ledig imorgon i alla fall, kanske far en svang till tel aviv, vi far se... sa, nu skall jag sova och min van phil fa tillbaka sin fina vita iBook G4... lamnar er nu med en sangtext som betytt mycke for mig, sa las den noga! =)

love you all! och grattis igen, alskade unerbara mamma! presenten far du nar jag kommer hem =) love...

jo.


I've heard it said that a man would climb a mountain
Just to be with the one he loves
How many times has he broken that promise
It has never been done.
I've never climbed the highest mountain
But I walked the hill of calvary

Just to be with you, I'd do anything
There's no price I would not pay
Just to be with you, I'd give anything
I would give my life away.

I've heard it said that a man would swim the ocean
Just to be with the one he loves
How may times has he broken that promise
It can never be done
I've never swam the deepest ocean
But I walked upon the raging sea

Just to be with you, I'd do anything
There's no price I would not pay
Just to be with you, I'd give anything
I would give my life away.

I know that you don't understand
the fullness of My love
How I died upon the cross for your sins
And I know that you don't realize
how much that I gave you
But I promise, I would do it all again.

Just to be with you, I've done everything
There's no price I did not pay
Just to be with you, I gave everything
Yes, I gave my life away.