onsdag 31 maj 2006

studsmattan.

Nu har mina yngre syskons största önskan äntligen gått i uppfyllelse. Vi har blivit med studsmatta. Och det är ingen liten lagom studsmatta, nej, nej, den är enorm! Den är sjuk! Fyra meter nånting. Och efter att pappa hade byggt ihop den, stod vi bara där allihopa och tittade på den, detta stora svarta hål som nu slukade halva vår lilla trädgård.
Men nu var den köpt, och efter att ha betraktat detta vidunder klart så var det ingen tvekan... den var ett välkommet tillskott till familjen, och kanske främst till dess fysiska hälsa. För visst känner man av bara några minuters framfart på denna studsmatta och till och med jag, min goda kondition till trots, blev andfådd. Men då skall det i och för sig också tas i betraktelse att det var en väldigt energisk framfart från min sida, som man kanske kan ana en smula i bilderna.
Men, men, you can only write so much about a studsmatta. Det är trots allt min yngsta syster som jag tror den glädjer mest. Mig gladde det istället mest att min andra syster hade en jätte bra bankett igår. Och efter att ha sett bilderna måste jag helt opartiskt, eller inte ett dugg opartiskt faktiskt, tillägga att hon enligt min mening var finast, vackrast, ja fairest of them all. Och må då mycke väl vara så att det är för att hon är min syster men jag håller ändå fast vid det! Bilder på det kommer imorgon... Nu skall jag se den där filmen som jag suttit och halv kollat på över axeln hela tiden jag skrivit. Om ödet får bestämma, eller Only you eller nåt sånt, det spelar egentligen ingen större roll, jag är inne i en period just nu där jag slukar alla filmer som börjar på rom, och slutar på antiska. Så nu skall jag gå och se hur det går, hoppas det är en bra en, för det är egentligen lite väl sent för mig att sitta uppe å se en film. Och jag avskyr att bli besviken på en film som man suttit uppe för länge bara för att se slutet på. Har en "Borta med vinden" erfarenhet av det. Men nu, nog, nog... God bless and sleep tight!

Love, jo.

tisdag 30 maj 2006

var det du, eller jag, eller tiden som gick?

Ibland kan man verkligen känna hur tiden går. Idag för en timme sen skickade jag iväg min lilla syster (min lilla syster!) på studentbanketten! Och på fredag tar HON studenten! Vad är det som har hänt. VART tog tiden vägen? Igår var det jag, idag hon... Men åh vad hon var fin! Uj uj, riktigt vacker! Och klänningen då? Den blev klar, och bra... ja, riktigt bra faktiskt =) Och håret sen, oj oj oj... jag ska lägga upp bilder lite senare, som den stolta storasyster jag är =) Men det är så kul att få förtroendet att göra iordning någon så där extra fin! Och fin var hon verkligen, wow wow wow... Så plötsligt, precis när hon var klar och man bara hunnit se på henne en liten stund så kommer bilen, och hon måste åka. Bara så där är hon borta, två veckors slit är över och en konstig känsla infinner sig. En känsla av att tid är lättare än luft och rinner, utan att kunna stoppas mellan fingrarna på oss. Så det gäller att ta vara på den och njuta av allt det underbara som också bara är flyktiga ögonblick.

Okey, skrivandet i dess form kanske inte är på topp just nu (alla ni som är känsliga för oflödande text med mycket och konstiga känslouttryck) men jag e ju lite så, ni överlever säkert =)
Sen efter att vi skickat iväg henne så har vi suttit och tittat på gamla video inspelningar ifrån våran gammla videokamera. Det kändes också riktigt skummt, speciellt när jag såg mig själv, en blond 15-åring julen 2000 så oförstörd och fin, då kände jag mig gammal. Hon skulle nog inte känna igen sig i mig, ändå är ju hon jag. Och jag, jag är hon fast med mer erfarenheter och upplevelser i bagaget. Och så vet jag mycke mer om henne än vad hon vet om mig. Men trots allt så gillar jag nog ändå mer att vara mig, och det är jag ju, och har alltid varit så... det skall jag nog fortsätta med =)

Nu ropar min ömma moder ifrån köket att det är mat, så jag skall inte låta henne vänta. Men till någon som kanske läser det här så önskar jag dig allt gott och Guds välsignelse över dig. Mycke kärlek.

Johanna

lördag 27 maj 2006

askungen och vårstädningen...

Voila! Nu har jag vårstädat och även målat om lite i mitt lilla bloggutrymme! Alla kan behöva en liten uppfräschning såhär på vårkanten efter en lång och mörk vinter. Annars då, vad har jag fördrivit min dag med? Inget speciellt, mest lagat mat och sytt på min kära systers kära bankettklänning, och det skall jag också fortsätta med nu ett tag till. Som askungen skall jag åter fatta nål och tråd, för att sedan arbetandes drömma mig bort. Bort... till en underbart vacker plats vid havet, där jag barfota kan gå längs vattenbrynet iförd en lång vit klänning. Blickandes bort mot horisonten, väntande, längtandes efter min prins... eller nåt sånt =)
Ja, jag kan ju börja med att fatta nål och tråd i alla fall, för här framför datorn får jag ju ingenting gjort. Å sen så kanske, kanske den där prinsen kommer nån gång i sinom tid, i rätt tid...

love jo.

fredag 26 maj 2006

lite storken fika, lite kortspel och två systrar...

Hallå. Det enda som har med rubriken att göra i detta inlägg är just rubriken, och möjligtvis bilden på slutet då =)
För nu har jag suttit och fördrivit hela förmiddagen framför datorn, uj uj... Men internet kan ju va så kul ibland! Speciellt när man syr sin syters bankett klänning från morgon till kväll, då behöver man lite sinnes förströelse, och jag är inget TV-fan så de blir datorn för min del. Men jag har suttit och gjort en massa olika quiz för att se hur man ligger till på olika nivåer av sitt liv. Det var mycket intressant även om det är ganska så oseriöst ibland. Men en sida jag satt ett tag på var gagirl.com/quiz/quiz.html om kärlek och relationer, och hur mycket du kan läsa signaler å så vidare... Sen fanns det en där man la in sitt foto och den sa vilken kändis man likna, och den vet jag inte hur mycket jag litar på, ja blev cathrine zeta-jones som första... hmm? Nja ja vet inte ja, men kul var det! sen blev jag Romy Schneider, Michelle Pfeiffer och massa andra...
Nu vakna min syster hör jag, sådär lagom till luch halv två, vad ska man säga? Bara hon och jag hemma idag, ja eller mamma med, men hon sover hela dagen eftersom hon har jobbat och ska jobba i natt. Så nu får jag se om hon, min syster, är sugen på lite lunch kanske (eller frukost?) eller nåt...? Men hej så länge!

jo.

torsdag 25 maj 2006

There she goes, there she goes again...

Så...! Nu har jag verkligen hunnit landa, och hunnit vara hemma ett bra tag. Vardags-lunket har (hur tragiskt det än låter) åter vässat sina gråa klor för att gripia tag i mig, men än har jag inte helt låtit mig fångas. Det är något i mig som fortfarande åtnjuter friheten av att veta att världen är så mycke större än den cirkel, med en knapp mils radie, som mitt vardagsliv rör sig i.
Jag måste dock erkänna att jag saknar Israel mer nu än när jag precis kom hem. Det samma gäller även människorna. Men samtidigt så saknar jag inte drömvärlden som jag på ett sätt levde i där.
Men vad var det egentligen som drog mig hem? Och varför kännde jag så mycke att det var dags att röra sig vidare? Vad är det nu jag skall göra här? För det är ju inte så att jag vill åka tillbaka dit, i alla fall inte nu.
Men jag vill plugga, och det vill jag jätte mycke! Men det är ju inget som säger att jag måste göra det i Uppsala. För det känndes så konstigt på ett sätt att komma hem hit.
Jag tror att det kan ha att göra med att jag saknar mina vänner så mycket! Både dem jag hade där och dem jag hade här hemma. Och det känndes som att jag kom hem, bara för att upptäcka att här har jag nästan inga kvar. Det kan ju tolkas på olika sätt, och det är inte så att vi har blivit ovänner och sagt upp kontakten, bara det att så gott som alla har ju flyttat. Och vänner, bra vänner, är inte något som man bara går ut och skaffar nya det vet väl vem som helst.
Men vi får se vad som händer. Samtidigt känns det väldigt skönt att vara flyttbar just nu, och det kanske finns ett syfte med det. Och vad vet jag? Ja, inte allt i alla fall, långt ifrån. Däremot känner jag en som gör.
Och jag tror att man kan klara sig bra, även om man inte har en nära vän, nära sig ett litet tag. Men det är en brist som gör sig påminnd. Men som sagt vi får se vad som händer. Jag hoppas ändå att jag kommer in i Uppsala till hösten för jag har min cellgrupp och det är en överlåtelse jag inte vill svika.
Förresten, på tal om något heeelt annat, så har jag inte tänkt att skriva så där jätte mycke här nu sen jag kom hem, men vi får se, bättre inte säga något, kanske blir jääätte mycke? Men nu är det i alla fall nog, för den här gången. Och jag skall fortsätta att göra Uppsala till en osäker plats, i alla fall för alla stela tråkmånsar =)

love och bless, jo.

måndag 8 maj 2006

shalom sweden!

fredag 5 maj 2006

10 shekel till...

...det var vad det fick kosta, mitt sista inlägg från det heliga landet, och från det dyraste internet café jag någonsin besökt, men så var det det enda som va öppet på shabbat också...
men ja, imorgon, då ni... då har jag min sista dag här, sen söndag, yom rishon, börjar den allt för snabbt annalkande resan till sverige. just nu är jag i eilat, på linns familjs hotell. ett väldigt typiskt, men fint charter hotell vid namn hotel nova, där vi skall sova dem två sista nätterna här, gratis =) innan det har vi bott på the shelter och ägnat det mesta av våra dagar åt att snorkla vid röda havets fantastiskt vackra korallrev. det är en helt otrolig upplevelse, och reven som är så vackra bara i sig, kryllar av dem mest fantastiska och vackra fisksorterna, det är verkligen som att simma i ett akvarium, och igår så hitta jag faktiskt nemo =)
men som sagt, imorgon, är det verkligen sista dagen, på riktigt...?
jag skall verkligen njuta, sen bär det av hemmåt, men det börjar faktiskt att kännas spännande nu att komma tillbaka, även om jag lovar att vardagen snabbt kommer att bli sig lik, så vet jag i alla fall att inte jag är det nå mer, att jag har förandrats. det är klar att man förandras hela tiden, hemma med, men att få växa i en annan miljö ett tag, där man inte är bunden till samma gamla rutiner och känslor är verkligen befriande!
sen så är det klart att jag fortfarande är samma jag =) men jag har fått lära känna mig själv på ett nytt sätt, ett annat sätt och på en annan plats. det har också betytt mycke för mig.
oj va voj! nu tickat även denna 10 sheklare ut, helt sjukt, tid går så fort ibland! men jag skall bara avsluta med att säga, att, även om denna resa och detta äventyr nu hastigt går mot sitt slut, så är livet ett ständigt äventyr för oss som lever med Gud, som jag önskar alla att lära känna. så nu när denna resa lider mot sitt slut, så kan jag säga, att det garanterat inte är den sista =)

shalom, and lot's and lot's of love, er jo.