söndag 30 juli 2006

Mini blogg

Hallå, liten kortis bara. Pappa sitter här brevid mig och tittar med begär på datorn. Frentus? Ferentus? Eller vad det heter, ett spel som tydligen skapar beroende...
Nu är i alla fall Europakonferensen slut, en lång underbar vecka är över och den alldeles vanliga vardagen börjar igen... eller? Nej man är alltid förändrad efter denna konferens. Men de får ja skriva mer om någon annan gång.
I kväll har i alla fall Jossi och Yehimy lurat med mig på bio. Verkar ju jätte toppen om man ser på bilden. Ironi, behöver man ens skriva det? Men nej vi får se, never judge a book by it's cover som det heter. Aja, finns så mycke att skriva men pappas spelabstinens är just nu även min bloggabstinens övermäktig. Så klart slut, allt väl, massa kärlek and so on.

jo.

fredag 21 juli 2006

Europakonferensen 2006

onsdag 19 juli 2006

Liten kortis bara...

Nu sitter jag vid datorn i Linns moster och morbrors hus, och bakom oss ligger tre underbara dagar på Vrångö. Det var så mysigt att träffa Elin igen, och Alette var också där, verkligen jättekul! Imorgon tänkte vi ströva lite i Haga området och bort mot Majorna för att sedan ta oss till morgondagens huvudattraktion... Liseberg! Ohlala, de ska bli kul! Där tänkte vi nog va mest hela kvällen, sen på freda morgon så åker jag hemmåt. Linn åker via Allingsås för att hälsa på sin mormor och kommer sen upp till mig igen på Söndag. Sen ni... då drar Europakonferensen igång, skall också bli härligt, men på ett annat sätt. Skall hjälpa till rätt mycke, har till och med lyckats boka in Linn på två pass med mig i Coffeshoppen (eller hur det nu stavas, är alldeles för trött nu) sen så skall jag va i talarmaten också, så de blir att göra där med. Men det är ju våran konferens, vårt ansvar! Nu är mitt ansvar att sova (typiskt Johanna slut) och sova skall jag! Så, Laila Tov och God natt! Love/ jo.

Ps. Idag lärde jag mig ett nytt alla barnen skämt... Så här går den: Alla barnen flög, utom Mark... Ds.

lördag 15 juli 2006

BH och Trosa

Nej, detta är inte ett frosseri i underkläder, bara nästan. Nu är jag i alla fall i Trosa hos Linn och det är jätte mysigt! Alldeles för mysigt och för soligt för att sitta inne och blogga. Så det ska jag inte heller. Ville bara titta förbi och säga hej. Och jag hoppas att ni alla också har en underbar sommar, även utan mig. Fast jag förstår att det kan bli svårt, så ni har mitt medlidande. Så, det om Trosa.
Men BH då? Jo, det var bara så att jag tog ett lite längre byte i Stockholm för att springa runt en stund på stan. Jag hade lite små ärenden och så, och ett av dem var att hitta ett exemplar av ovannämnda plaggtyp. Vilket jag också gjorde, en helt underbar och inte alls dyr, så min lycka är nu total. Om någon nu bryr sig om mina underklädes köp så att säga, vilket jag har svårt att tro. Men det verkar ju å andra sidan inte ha stoppat mig från att skriva om något förut. Jag skriver på ja.
Vi har också bokat biljetter till imorgon, så se upp Göteborg here we come! Nu skall vi i alla fall sätta oss och äta frukost, ja eller klockan är ju visserligen 13:45 i skrivandets stund, så lunch? Men vi har inte sovit bort hela dan, tok heller! Bara inte ätit annat än äpplen än. Men ha det så fint nu, och försök att inte sakna mig för mycke, så ses vi!

God bless, jo.

torsdag 13 juli 2006

Sommar


Fy va skönt! Igår så jobbade jag min sista dag före semestern, idag sitter jag här och packar, och imorgon så åker jag till mitt första stopp söderöver, Trosa. Fast först så tänkte jag göra en liten avstickare till Stockholm när jag ändå är på vägen, för att gå där och strosa innan jag åker vidare till Trosa.
Ska bli så skönt, verkligen. Att bara komma bort och få se lite andra vyer och människor för ett tag. Att få ha lite semester! Vi skall åka med hennes ungdomsgrupp till Nyköping också, så det ska bli kul för dem har jag aldrig träffat, mer än dem killarna som kom ner och hälsade på oss i Israel. Men sen har vi hela helgen planerad. Alltså inte schemalagd, bara en massa saker vi vill göra. Tror knappast vi hinner allt, för sen bär det vidare till Göteborg.
Och då ska jag äntligen få träffa Elin igen! De va ett tag sen nu, och jag har saknat min sambo. Sen så ska jag få se hennes Vrångö också, och det tycker jag skall bli så mysigt, som den skärgårsromantiker jag är. Dessutom så är Alette i Göteborg, så de blir en riktig liten "Israel reunion". Liseberg ska också hinnas med och då kanske Simon skulle komma, så då får ja träffa honom också. Liseberg är verkligen något jag velat göra länge, men det har aldrig blivit av bara. Jag är verkligen pancakes för nöjesfält med. mycke jag är såld på ja.
Men med dem milstolparna så ger jag mig iväg. Men min allra första anhalt är ändå Uppsala city och där lär jag nog bli en stund, har lite ärenden å så. Och så skall jag försöka hinna träffa Esther ikväll med, och tvätta, och så ville jag se Pirates 2 också. Hur skall jag hinna!? Men, men, en sak i taget. Kanske kan slänga in en tvätt, hämta Esther på min cykel, dra en Pirates och sen, leva livet....

love/ jo.

onsdag 12 juli 2006

Sommarfavoriter ur min väska och garderob

Några av mina sommarfavoriter:

Guldballerinor från VOX, ljusgrå skjortklänning Stella MacCartney, och vitt långt halsband med tofs båda från ASOS.com, flätade silverballerinor Colore Per Favore, korallfärgat nagelack, Be Delicious DKNY, pärlörhängen Guldfynd, vita tygskor Keds (ej inhandlat ännu), Juicy Tubes från Lancôm nr 31 peach.

Lapp

Du kan göra skillnad

Vad är det jag hör? De sa på radion idag att det fortfarande är blodbrist i Sverige och att läget blir mer och mer akut? Hörde jag fel, tänkte jag? Jag skrev ju att de behöver blod nu, så vad väntar ni på!? Vi får vara glada att vi inte är ett terrordrabbat land, eller ett land med stora naturkatastrofer, för då hade det varit kört. Då hade människor i vår omgivning behövt dö på riktigt bara för att vi inte inser allvaret i en situation som denna. Men nu är vi nästan där. Större operationer skjuts redan upp enbart på grund av detta. Och i väntan på en transplantation är risken alltid överhängande att patienten dör. Så när dem äntligen kommit fram i kön för att få ett nytt vitalt organ, skall det inte behöva falla på att det inte finns nog med blodgivare! Så snälla tro inte att just du inte skulle kunna göra någon skillnad, för det kan du! Speciellt också eftersom vi alla har och behöver olika blodgrupper. Du kanske har en ovanlig eller välbehövd blodgrupp, då är din insats extra värdefull. Och jag vet att ni finns därute som är rädda för nålstick, men slå inte automatiskt bort vad jag vill säga för det. Dels kan du överväga ett två sekunders stick för någons liv, dels så kan du tipsa någon annan i din omgivning om att bli blodgivare. Och vad det beträffar sticket så lovar jag dig att du haft magont som har varit värre. Med det sagt så skall jag inte tjata på dig en gång till, det lovar jag också. Men lova då mig åtminstone att du i alla fall överväger att bli en blodgivare. Tack för att du läste.

johanna

tisdag 11 juli 2006

Ursäkta röran, vi bygger om

Ja, eller jag bygger om. Sitter och fipplar lite med en ny logga till sidan. Så om ni tittar förbi idag och det ser lite ovanligt rörigt ut, eller en konstig felplacerad logga så vet ni varför.

på återseende/ jo.

lördag 8 juli 2006

Törnrosa och kärleken

Okey. Jag skall inte skriva en novell eller så, så oroa er inte. Bara lite tankar. Små oskyldiga tankar. För jag har tänkt en hel del på kärleken nu på sistone, och allt sådant som har med den att göra. Och oftast så är det väl så att det är det som jag tänker på för tillfället som brukar hamna här. Jag tänker mycke på livet i sig och framtiden med för den delen, precis som alla gör lite nu och då. Och i mitt fall är det då oundvikligt att inte låta tankarna fly iväg till ämnet för min rubrik.

Men är det av någon speciell orsak som jag skriver om detta just nu? Nja, eller nej jag vet faktiskt inte. Jag vet inte varför? En lång tid tänkte jag inte på det alls. Åtminstone inte lika mycke i alla fall. Och så kom jag på mig själv med att göra det igen. Det är säkert bara en fråga om olika faser eller nåt. Vad vet jag?

Det jag däremot vet, är att jag haft en period där jag har behövt vara för mig själv. Såklart med ett normalt socialt umgänge, men faktiskt inte mycke mer. En sak som jag då har upptäckt, som jag inte har märkt av speciellt förut, är den sociala press som andra lägger på en att hitta någon. Eller att hittas av någon. Man kan ju inte vara singel självvalt? Eller?

Alla verkar godvilligt vilja försöka hjälp en att hitta någon, så att man kan få uppleva det fantastiska som dem upplever just nu. Men om man inte vill då? Om det mest fantastiska just nu är att vara ensam, och ja, fri. Så länge det är självvalt så tror jag att det faktiskt kan vara mer uppfyllande att vara själv, hel och på väg någonstan, än att vara två halvor på drift.

Och om jag skall vara helt ärlig så vill jag inte hitta någon heller. Faktiskt aldrig. Ja, eller som Paul Geraldy sa: "Mannen tror att han väljer kvinnan, men det är nästan alltid tvärtom. Det är kvinnan som väljer den man som skall välja henne." Så nåja, det kan jag väl gå med på. Men max det.

För jag vill inte att det här är det som skall ockupera mina tankar nu. Till viss del får jag väl skylla mig själv om jag äter kärleksfilmer som godis. Men hej, dem gör mig inte tjock i alla fall. Bara lite kärlekskrank. Men, ändå. Jag vill inte att dem här tankarna skall ta för mycke plats i mitt lilla huvud. Inte nu. Det är väl kanske därför jag också skriver av mig. Det fungerar faktiskt väldigt bra för mig har jag märkt. Och så länge det inte finns lästvång, så skadar det ju ingen heller.

Men. Vad jag vill göra är att bara liksom "somna" bort ifrån alla dem här tankarna. Lägga dem till ro, men inte försova mig. Kanske som Törnrosa, i sitt torn bakom en mur av törne. Tills någon med rätt motiv, i rätt tid kommer och är mogen, inte bara för kyssen utan för "Happily ever after" med.

För jag tänker vackert ligga där. Kanske kisa lite ibland för att se om det finns någon inom synhåll värd att bli väckt av. Någon som i rätt tid kommer och gör vad som krävs för att få min uppmärksamhet, om han så behöver hälla ett glas kallt vatten i ansiktet på mig för att jag skall vakna. Och när jag då öppnar mina sömniga ögon och ser klart så kanske han står där, en helt underbart ofullkomlig människa, färdig att älska.

Men vi kvinnor, vad skall vi göra då? Bara ligga där och vänta? Ja, egentligen. Kanske inte så hårddraget, men nästan. I alla fall enligt min mening. Självklart fungerar det inte helt så i dagens samhälle. Men jag tror att det är alldeles för många män som är bekväma och icke handlingskraftiga. Därför formas "småfeminister" som tar saken i egna händer. Sådana kvinnor som själva bjuder ut på date, men värst av allt, som själva friar. Något som jag personligen tycker är fruktansvärt. Verkligen. Och bara för att det finns så sega män. Och var här fri att säga emot mig om någon vill. Det här är min mening

Men jag förespråkar absolut inte att tjejer skall spela svåra heller, och låta killar kämpa halft ihjäl sig för att nå fram. Jag ser inte nöjet i att utsätta någon man med ärliga uppsåt för onödigt lidande. Inte alls. Bara att han klara ifrågasättning angående vad det är han vill ha, vad det är han vill satsa på och varför, innan han ger sig hän för att få det.

Well, what do you know. Det blev en novell trots allt. Men mitt hjärta känns lättare, så mission accomplished. Om någon orkade läsa så här långt så vill jag tacka för att ni tog er tid och lyssnade. Bless you.

jo.

Don't need to be on somebody's arm to look good
I like who I am
I'm not saying I don't wanna fall in love 'cause I would

I'm not gonna get hooked up just 'cause you say I should
Can't romance on demand
I'm gonna wait so I'm sorry if you misunderstood

Everything in it's right time everything in its right place
I know I'll settle down one day
But 'til then I like it this way, it's my way

fredag 7 juli 2006

L-O-V-E

L - is for the way you look at me

O - is for the only one I see

V - is very, very extraordinary

E - is even more than, anyone that you adore can love...

torsdag 6 juli 2006

Tillbaks på ruta ett

Bara en vecka kvar till semestern nu! Och jag längtar! Även om något annorlunda och märkligt hände med mitt arbetsliv idag. Jag är på en plats jag aldrig trodde jag skulle sätta min fot igen. Jag sitter just nu på jobbet, i butiken? Inte kontoret, butiken. Hmm, hur hände det?
Det var i alla fall här jag för cirka ett år sedan, i absolut leda och utråkning startade den här bloggen. Konstigt, å nu sitter jag här igen, ett år senare.
Jag har inte jobbat här på snart ett år, ändå känns det som om det var igår sist. Wow. Tiden går verkligen fort. På riktigt. Men allt här är sig likt. Precis. Dem nya butiker som öppnde här när jag slutade har stängt, och dem gamla hederliga finns kvar. Och kunderna då? Ja, dem lyser fortfarande med sin frånvaro. Visst, det har väl varit en handfull här idag, men ändå. Tur bara att inte jag är den samma. Eller samma är jag ju, samma Johanna, bara ett år äldre, vackrare och visare.
Men igår då! Mitt teoriprov gick ut! Typiskt. Jag som slet så med det. Men, men. Det är bara att ta nya tag. Funderar på att ta en såndär intensiv historia till hösten. Får se vart jag hamnar i höst bara? Svaret får jag under semestern, den 18 juli. Men jag är inte nervös. Jag vill bara veta så att man kan börja planera.
Och ikväll då? Jag känner för att hitta på nåt. Blev ju i och för sig precis bjuden på 6 års kalas jag. Party, party. Får se vad jag hittar på. Så hörde jag tossa sa att det gick en chick-flick ikväll? Ha ha, har blivit en hel del nu sånna nu, tjej filmer alltså. Senast såg jag "View from the Top" en riktig feel-good movie. Men det kan ju bli liiiiite för mycke efter ett tag. Även för mig.
Men nu kom min avlösare. Skiftet slut. Vart tog den här dagen vägen? Bara ut å njuta av vädret nu då så får vi se vart kvällen bär...

jo.

tisdag 4 juli 2006

Livet är en verkighet

Jag höll på att få panik idag, ärligt. Tjejerna på jobbet (dem små tjejerna) satt och diskuterade högljutt, hela lunchen, om alla gripande tonårs/ungdoms-serier samt kändisrykten som finns på vår planet. Och då menar jag alla! Har man inget liv? Har dem inget liv?
Det har dem säkert. Det är bara det att jag kan inte minnas att jag följde sju serier och fem kändiskäktenskap när jag var sjutton? Och dem kan typ allt om dem med. "Han är sååå snygg. Men hon var ju otrogen med honom! Dem två får barn tillsammans. Hon förtjänar verkligen någon bättre! Åh, den här serien såg jag slutet av på nätet, den slutar heeelt sjukt!"...
Wow. Vilka förebilder. Vilka idealliv. Vilken ironi, från min sida. Stackars små tjejer är allt jag tänker. Livet är SÅ mycke större! Så varför se p
å när andra lever sina miserabla liv, som också ofta slutar i misär, istället för att gå ut och göra sitt till ett så mycke bättre. Låt dem förlorarna sluta i sitt elände, men stå inte fascinerad och se på. Se inte på alls. Se istället till att du själv är långt ifrån det liv som dem lever. Se till att du inte sårar människor med ditt skavaller. Se till att du inte sprider ut rykten. Se till att andras hemligheter stannar med dig. Se till att andras lögner inte har någon plats i ditt liv. Se till att du håller en hög standard på ditt liv. Se till att du är en sann vän. Och se till att du håller dig långt borta ifrån människor som inte vill andras väl. Dem kommer bara att dra med dig i sitt fall.
För du har bara ett liv. Så stå inte och iakta andras, lev ditt eget. Och lev det väl. För livet och alla dess upp och ner gångar, är inget högt pris att betala för en evighet i himmelen.

jo.

måndag 3 juli 2006

Hemma, igen... igen.

Ja, så kom jag ju på att det var två månader sen jag kom hem, igen. Alltså från Israel. Och det har nog tagit nästan två månader att landa ordentligt. Det är först nu även hemska minnen har blivit nostalgiska. Sen så pratade jag med Yohai igår på msn också. Och jag hittade en ljudinspelning på min telefon som jag spelade in när jag gick in och väckte Phil en gång. Det var kul. Och kanske, bara kanske, så skall jag och syster min ner dit i augusti. But only time will tell.

love, jo.

Hemma, igen.

Alltså...!

Är det bara jag eller försegår det något skumt här? Jag har aldrig varit sjuk så här länge, eller så här många gånger på så kort period förut? Förkylningen släppte för dryga veckan sen, efter två långa veckors snytande. Sen, igår så plötsligt försvann rösten. Bara försvann.
Inte så farligt i sig, kanske till och med till någon glädje för dem i min omgivning. Men jobbar man med att sitta i telefon hela dagarna och konsultera Telias företagskunder så är det väl inte direkt en hit, så att säga. Typiskt. Men en bonusdag i solen i all fall, om man nu får säga så utan att få dåligt samvete. Men vadå, man måste ju göra det bästa av situationen...

jo.

söndag 2 juli 2006

Beloved brother