onsdag 25 oktober 2006

Äntligen vår tur!

Efter en oändlig väntan så har turen äntligen kommit till oss. Idag har vi bön och fastedag. Imorgon så reser vi något söderöver för att påbörjar förberedelserna. Och på fredag, ja då är det ett faktum. Norrlands grymmaste skolkonferens, utan tvekan, drar igång. Nordic 2006 i Ö-vik. Missa det? Skulle inte tro det va. I så fall så vet jag vart din brevlåda bor. Men som sagt, gott folk, nu far vi än en gång söderöver. Och bloggen, ja den tar sedan med mig en liten semester till och med den 9:e november. Kan ju hända i och för sig att det kan komma ett litet gästspel hemifrån sen? Vem vet. Inte jag i alla fall. Inte än. Men i annat fall, ja då får ni ha ett fint höstlov! Så hörs vi återigen den 9:e november.

I kärlek/ jo.

tisdag 24 oktober 2006

Tre ting

Ja, här kommer tre saker som jag tror att varken jag, eller någon annan visste om mig förrens idag...

  • Jag... kan tydligen skruva isär en trasig symaskin ner till minsta beståndsdel, skruva ihop den igen och då få den att funka.

  • Jag... tycker tydligen att det är jätte roligt att lägga 1000-bitars pussel, och funderar nästan på att införskaffa ett när jag har lagt klart det som jag håller på med nu.

  • Jag... kan göra ett roligt trick så att det låter, och ser ut som om jag dunkar mitt huvud i ett bord jättehårt.

Tack för mig då, jo.

Kolla vad jag har fått!




Humor, när den är som bäst.


måndag 23 oktober 2006

Skönaste grejen!

Det började som ett gratisprov, och slutade med ett beroende. Ja, eller kanske inte fullt ut så farligt, bara nästan. Lång historia kort så var det typ såhär i alla fall. Att när jag flög till Malmö för ca två veckor sedan så behagade inte min väska att följa med. Ja inte hela vägen i alla fall. Trevlig och sympatisk människa som jag är så följde jag den snällt till incheckningen. Såg till att den fick en lapp, blev vägd och sedan så vinkade jag av den. Ses i Malmö, typ.
Men nej då, fullt så enkelt skulle det inte bli. Sa jag kort historia förresten? Aja, never mind. Nyligen ankommen till Malmö så trippade jag i alla fall glatt bort mot bagagebandet för att få återförenas med min kära. Men hallå? Vart är du? Alla andra, och då menar jag alla andra, inklusive före detta Miss Universum Yvonne Ryding, fick sina väskor. Bandet tömms och fortsätter, som för att håna mig, att innehållslöst passera till tonerna av sitt mekaniska ljud under näsan på mig. What!? Ingen väska!? Tydligen så var det sedan inte bara jag som blivit av med min väska, även om det kändes väldigt mycke så just då. Känslor ni vet, känslor. Men i alla fall. Jag förlustanmälde den, lämnade mitt mobilnummer och hoppades på det bästa.
Och faktiskt, trots att jag nu lägger ut texten för dramats skull, så tog jag det inte så hårt. Jag tyckte nog mest att det var lite komiskt och spännande på något vis. Lite "survivor feeling" om ni förstår vad jag menar? Ensam i metropolen Malmös storstadsdjungel, utan ens en väska och med ca 26,50:- i plånboken. Moahahah, äventyret kan börja!
Så när vi kom ner till staden så var det första jag gjorde att tåga rakt emot första bästa kosmetikbutik, vilket i detta fall råkade bli KICKS, någonstans vid något köpcenter vid namn Triangeln tror ja?
Väl där i alla fall så bad jag expediten att rekomendera mig vad hon trodde var bäst för min hudtyp. Hon frågade och klurade och rekomenderade till sist de produkter som ni ser på bilden. Helt oförmögen att handla så bad jag i alla fall om att få prover, ni vet i sådana där små burkar, för att testa hur min arma hud skulle reagera på detta. Så hon pluttade upp nog för en vecka åt mig av, ja av allt som jag behövde egentligen. Tusen tack sa jag, och fick dessutom ett parfymprov på en av mina favoritdofter, DKNY Be Delicious på köpet. Eller ja, vadå på köpet? Det var inte som om ja köpte nånting. Men i alla fall. Ni fattar. Kanon med andra ord.
Ja, sen så kom ju min väska i alla fall då. Några hjältar åkte och hämtade den åt mig. Så lagom tills dess att det var dags att göra kvällen så vart det ett kärt återséende i alla fall. Så slutet gott, allting gott. Och summan av kardemumman, jag använder nu dessa produkter (fortfarande!) alltså väldigt dryga med andra ord. Men, de är verkligen slutet av slutet nu. Skrapet och klämmet så att säga. Och jag vet inte vad ja ska göra? Jag gillar dem ju. Funkar väldigt bra för min stackars torra hud i alla fall. Tänk er, ansiktsvatten med honung. Bara det asså. Och ansiktstvätten då, åhhh, den luktar ljuvligt och sen så gör den en så len, så len. Mmmm.
Men, men. Livet är mer än ansiktsvattnet, och ansiktet mer än tvätten. Och tur är väl det. Men ändock... dree-eee-eeeeeam, dream dream dream, when I'm with you.... Varför, varför skulle jag ta det där dumma varuprovet? Gripande...

jo.

Okey, nu får det sluta!

Ja nu får det verkligen vara nog. Vem det nu än är som håller på och skriver. Sluta. Jag tycker inte att det är ett dugg roligt, snarare väldigt jobbigt. Har haft jobbigt med detta förut. Ska jag verkligen behöva bli nojjig bara för att jag är själv hemma, och se till att dörren verkligen är låst? Nej.
Och om det dessutom är någon som använder en annan persons namn, ja om det är så, så skärp dig! Så gör man bara inte! Jag blir inte ofta arg, men nu är det nära. Nej förresten, jag är arg. För det här är dumheter. Så att skärp dig. Och då är väl det en mild uttrycksform för vad jag tycker att du borde göra. Även en ursäkt, till fler än mig, är nog på sin plats. Ja speciellt då om det är någon som har gjort det i en annan persons namn. Så nu får det va nog.

jo.

lördag 21 oktober 2006

Fiskburgare, komplexitet och feber.

Okey, fiskburgare som konverserar i all ära, men det kanske var en något vag variant av ett inlägg. Fiskburgare som talar. Väldigt personligt. Men det är inte alltid man orkar vara det alla gånger inte. Typ inte nu. Så, varför skriver jag då kan man ju undra? Tja, jag vet faktiskt inte? Kanske för att jag är kvinna, och sedemara har ett ungefärligt ordföråd à ca 25.000 ord per dag. Eller, kanske är det för att säga att det är sååå tråkigt och segt att inte vara helt vid sin fysiska hälsas absoluta formtopp. Fastän, det börjar ju att bli bättre nu. Tror jag. Termometern visade i alla fall bara 37,5 så det är ju inte mer än en ynka grad över vad jag brukar ligga på. Men tänk att en enda grad kan kännas av så pass ändå.
Ja, kroppen är en komplicerad historia den. Sannerligen verkligen komplex, när jag tänker på det. Och kopplar man sedan dessutom ihop denna komplexa kropp med en inte dessto mindre komplex själ och ande, då ni. Oj oj oj. Då har vi komplexitet utan dess like. Och folk undrar varför jag är som jag är ibland? Det är ju rena rama nåden att man inte är mer knepig än vad man är.
Men, men. Innan jag blir för knepig här och nu, eller right here, right now som Agnes skulle ha sagt, så ska jag faktiskt ta och avrunda. Möte på Frälsis imorgon. Ska bli kul. Hoppas på en piggare och fräschare Johanna tills då. Så, på återséende, so long.

jo.

Filet O' Fish




Okey, bara för att jag har jobbat på McDonald's i två och ett halvt år då.

Och för att den fatiskt blir lite roligare för varje gång man ser den.

Räknat ungefär ifrån gång 25.

torsdag 19 oktober 2006

First snow

Like a million parachutes
The snow's coming down
I'll lock up the front door
And turn the lights down
In the glow of the street lights
I see them descend
Like a million parachutes
Small men on a mission.

Hetaste bruden

Ja på tal om heta män. Här sitter faktiskt en ganska het brud också just nu. Diagnosen: Feber. Behandling: Sömn och chokladbollar. För vet ni, Anna, hon är en blond liten ängel ifrån Vårgårda som måste ha glömt sina vingar hemma. Jag har legat i sängen mest hela dagen faktiskt och haft feberyra och vaknat med ett ryck typ tusen gånger för att jag, ja för att jag vet inte. As jobbigt. Ja va typ rädd för att somna, för ja visste att det skulle kännas sådär stressigt och läskigt, och sedan avslutas med att jag vaknar helt plötsligt av att jag drar ett djupt häftigt andetag. Jobbigt.
Men in emellan varven så kom hon upp och titta till mig. Kom med vatten och äppelklyftor gjorde hon med. Och sen, efter att jag kommit ner för att äta lunch och Nordicjobba lite, så sa jag bara i förbifarten att det skulle va grymmans gott med chokladbollar just nu. Ja, tror ni då inte att hon typ några minuter senare kommer och ställer ner en tallrik chokladbollar under näsan på mig. Hemmagjorda. Hon är guld, verkligen.
Nu ska jag gå och inte sova, för det får jag inte än eftersom det är för tidigt fortfarande. Men däremot så ska jag nog lägga mig och läsa klart den där "Kärlekens fem språk". Har typ bara två kapitel kvar nu eller nåt. Så ska jag nog sticka lite, och kanske måla lite på tavlan som jag håller på med också. Ja, eller vilken av dem förresten? Ja håller på med två stycken just nu. Men nån av dem i alla fall. Så, tack för nu. På återséende.

The hot jo.

Hetaste listan

Ja efter mycke påtryckningar ifrån "diverse" håll så kommer den nu här, den hetaste listan, på de hetaste gutterne. Vi börjar bakifrån då, för spänningens skull.



  • Egentligen så borde han hamna först, eftersom han fortfarande är så gripande het! Men han lirar ju inte riktigt i min liga längre, och har väl i och för sig aldrig gjort det heller. Men hetast nummer tre är...

  • Okey, nummer två är väl främst med för att han är så tok cool, men inte dessto mindre charmig. Han är den typen som har tillsynes alla kvalitéer som en kvinna vill ha. Ja, så länge han håller sig på vita duken i alla fall. Hetast nummer två är...

  • Okey, och så till ettan då. Och här nu beviset på att män i uniform är heta, även om vi då snackar fängelseuniform. För här snackar vi het. Bara, het. Och ja, att se på. Jag känner honom ju inte... än. Ettan är...


Från en dagen till ära smula ytlig, jo.


Ps. Sen så vet ju alla, att de män som personer av det kvinnliga könet finner hetast inte är en massa fantasimän, utan riktiga vardagshjältar ur det riktiga livet. Livet i ens närhet. Ds.

onsdag 18 oktober 2006

Höstdag

tisdag 10 oktober 2006

Tack

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Lights out, jo.

Konstpaus på IT-fabriken i Norrland

Vet ni vad? Ibland, så är datorer jättedumma, HTML jättesvårt och en liten flicka plötsligt så liten och flickig. Håååå (Lång suckliknande utandning).
Jag har slitit och försökt, och ändrat, och slitit lite till, och så försökte jag lite mera. Och vet ni vad resultatet blev? Ja, förutom att allt blev kaos och fel men att jag precis lyckades återställa kaoset, absolut ingenting! Inget!
Och vad pratar hon om nu då, kan jag höra hur ni undrar? Jo, det är nämligen så att jag har upptäckt ett litet problem. Verkligen inget stort egentligen, men dock ett problem. Detta problem, som egentligen bara är att layouten på min blogg ter sig olika i olika webbläsare, krockar dessutom med ett annat problem. Att jag är så grymt extremt gripande envis! Jag vet nämligen att det inte behöver vara så, det går alltså att fixa så att det ser exakt lika ut oavsett webbläsare. Men jag vet inte hur? Jag har verkligen testat allt. Men jag geeer inte upp! Jag kommer att få till det. Nån gång.
Ja, för å andra sidan av lingonskogen så är det väl det som är fördelen med att vara envis då. Om man nu ska se det ifrån den ljusa sidan det vill säga. Att på vägen, genom alla trials and tribulations man går igenom när man vägrar att ge sig, så lär man sig en hel del med. Typiskt nog inte då, vad det är i kodningen som gör att Firefox läser in och projecerar det annorlunda än gripandes Explorer. Men ändå, för all del. Det löser sig nog.
Tills dess så finns det annat trevligt att syssla med. För ja menar, alla ni som har Firefox eller Safari, det funkar, eller hur? Enda grejen är att vill ni se sidan i dess hela skönhet, ja då får ni ragga upp en (nej Therese inte en pojkvän) utan en dator som har Explorer. Ja så säger vi, så länge.
Men nu till det andra trevliga då. Vi skall nämligen ut till havet nu, på picknic! Oh yeaaaah! Vi i Norrland vi vet att mysa vi. Varm choklad har vi med oss, och jag har dessutom bakat min favorit äppelkaka som vi ska ta med. Hoppas bara att den är lika god som den ser ut och luktar?
Men vi vet inte bara att mysa vi, utan också att ta hand om oss själva. Oj oj. Som imorse då. Ute klockan halv åtta för att springa i höstsolen var vi, alla fyra. Det var lite kallt, tillräckligt för att kunna se ångan ifrån andedräkten. Men vi tog oss runt Ön minnsan. Alla fem kilometrarna. Så nu kan vi gott unna oss lite varm choklad och nybakt äppelkaka, vid havet.

Kärlek, jo.

måndag 9 oktober 2006

Min brittiska älskling!

Jag har fått en ny älskling. En Britt! Och well, den är väl inte riktigt min än, men inom en snar framtid kanske? (Och i en perfekt värld?) Och ja, det är alltså en parfym det rör sig om, utifall att ni nu skulle ha missat det. Burberry's London och ingenting annat.
Men, på tal om britt förresten, så får jag besök av en på höstlovet. Phil, som blev en go vän till mig i Israel kommer och hälsar på mig. Jag tror det blir grymt kul, om än lite skumt? Vi har ju inte setts på ett bra tag. Men nu har han mailat mig att han har bokat biljetter så. I guess he's coming.
Och när vi ändå har tema Storbrittanien så kan jag ju tillägga att jag redan saknar "intarna". Och det är inte ens Nordic än! Jag vet att jag kommer att sakna dem ännu mera då. Hela gänget. Men dem är ju i "The U.K" nu och rockar på för Jesus i skolorna. Så, God bless you guys! Keep kicking it for Christ! Speciellt du Kickflip! Men självklart J.Style med, samt her och fru Hawkes. Så summan av kardemumman är väl: "Rule Brittania, Brittania rules the world." Eller?

söndag 8 oktober 2006

"Mobil-blogg"

Ja, vad ska jag säga? "Kamerafastan" blev mig för mycket, så vet ni vad jag gjorde? Jo, jag gjorde slag i en sak som jag har velat göra lääänge. Jag köpte mig en Bluetooth adapter. Ja ni vet, en sådandär som man sätter i USB-uttaget och som gör det möjligt att koppla ihop datorn och telefonen, trådlöst. Tjohoo, säger jag! Det skulle jag ha gjort för länge sedan.
Så, nu har jag suttit i (och håll i er nu...) fem griiipande timmar och laddat över mina 566 bilder ifrån mobilen till datorn. Dessutom så har jag sorterat in dem i mappar, eftersom det var bilder ända ifrån sensommaren/hösten 2005.
Och nu, mina kära vänner, nu så ser jag snart i kors. Mina ögon pallar inte mer dataskärm för idag. Och ack, ändå så sitter jag här vid min blogg, och bloggar mig. Men jag måste ju lägga upp något ju efter allt detta slit. Bara en liten bild. Men vad? Ja, jag har ju 566 bilder att välja ifrån så, valmöjlighet är inte problemet. Urvalet däremot, är.
Asså jag har ju så många roliga bilder med annat folk på. Ja, annat folk än mig alltså. Problemet är bara att jag inte vågar lägga upp dem. Då måste man ju fråga först, speciellt om bilderna är tagna i smyg. Eller personen i fråga garanterat inte har något som helst minne av att bilden existerar. Så vad finns det kvar då liksom? Naturbilder och bilder på mig? Och bilder på mig finns det redan nog av på den här bloggen för nu. Så.
Det får bli såhär. Jag har ju redan mappat in bilderna i fyra kategorier. Hösten 05, Israel, Sommaren 06 och Hösten 06. Så vi gör så här. Här kommer helt enkelt ett urval bestående av en bild ifrån varje kategori. Så, håll tillgodo. Mer lär dyka upp i framtiden.

Hösten 05/ Solnedgång vid Stordammen.

Israel/ Johanna gillar att fota klotter.

Sommaren 06/ Nära-havet-upplevelse vid Skarholmen.

Hösten 06/ Norrlan ÄR vackert, nästan överallt och för det mesta.


fredag 6 oktober 2006

Mina eviga tester

Ja, visste ni att man kan vara en speciell chokladsort? Jag, till exempel, är mjölkchoklad, med motiveringen: A total dreamer, you spend most of your time with your head in the clouds. You often think of the future, and you are always working toward your ideal life. Also nostalgic, you rarely forget a meaningful moment, even those from long ago. I och för sig väldigt träffande. Skulle jag sedan vara en årstid, så är det hösten. Skulle jag vara med i ett "girlband" så är det tydligen The Pussycat dolls, och min filmkyss är den ifrån "Romeo+Julia".
And the list goes on. Ett simpelt tidsfördiv? Möjligen. Men ändå, som kanske, kanske för dig ett steg närmare en förståelse av dig själv? För vet du till exempel vilken chokladsort du är?

jo.

Stackars er

Jag måste lära mig att skriva kortare. Så är det bara.

Fasta eller svält?

Ja. Som ni kanske har märket av så har det rådit något av en bildbrist, både på min egen sida och på norrlandsbloggen. Detta beror på att teamets enda kamera so far, det vill säga Annas kamera, behagade att ta semester nere i Uppsala efter den gångna veckans Nordic i Stockholm. Kort och gott, den blev kvarglömd i konsertteamets lägenhet. Och ja, om uppskattande ord är den kamerans kärleksspråk så kommer den att stortrivas nu. För, jag saknar dig kameran! Du är bäst, och livet är inte lika fångat på bild utan dig! Så en ofrivillig kamerafasta råder väl just nu skulle man kunna säga. Och ofrivillig fasta, är inte det svält?
Men. Nu skall vi se det positiva i vad som händer oss i livet. Och, här följer nu djupa reflektioner, detta har faktiskt lärt mig något. Om än något litet, så har jag lärt mig något. Man skapar sig lätt onödiga behov, och, man gör sig lätt beroende av ting. Ja, tydligen så beroende i all fall att man märker avsaknaden av föremålet för ens behov en sådär tre gånger i timmen, cirka. Men vadå, det lägger sig. Och när vi nu talar om en så olivsnödvändig sak som en digitalkamera så kan jag faktiskt säga att jag lärt mig ännu en sak. Och det är som följande. Man måste lära sig att leva i stunden! I nuet. Detta är förvisso något som jag under en längre tid har funderat över innebörden av. Ja, och det jag har kommit fram till är väl det som jag sa. Kort och gott, vi måste lära oss mer att uppskatta nuet! Sträva framåt, visst. Men inte glömma att uppskatta allt det som är omkring oss nu, för det är ju ofta de sakerna som vi en gång tidigare strävade efter. Så förnöjsamhet va ordet sa Bill. En nöjd församhet sa Bull.
Och lärdommen i detta sammanhang, om vi nu skall åter till kameran är väl, att njuta av det sköna och vackra, eller roliga i stunden just där och då. Och att försöka vara tillräckligt närvarande i stunden, för att få ett fint minne av den.
Så. Glöm ej bort att uppskatta det du har. För som Janet Jacksson skulle ha sagt: "You don't know what you got til it's gone."

jo.

All you need is love

Ja, är det så? Känns så ibland i alla fall. För hallå, gripande, nu ska jag säga er precis som det är. Jag vill ha en pojkvän! Känner jag alltid så? Svar: nej. Men känner jag så just nu? Svar: ja! Åhhh, hå (suck). Fast då kommer jag ju oavkortat till själva grejen. Den som gör grejen till en grej asså. Jag vill ju inte ha någon gripande pojkvän bara för att ha en pojkvän. Jag vill ha någon som är kär i mig, på riktigt kär, och som har siktet inställt på att finna sig en fru, kanske i mig.
Ja, och att detta så "plötsligt" bubblade upp inom mig har ju säkert absolut inget alls att göra med att Therese har Samuel här på besök nu. No, no, no. Eller. Jo okey. Lite. Lite, så har det nog allt med det att göra. Men det var väl bara det att man blev påmind om allt det fina med att dela kärlek med någon. För det är fint. Tokfint.
Eller asså, klart att jag inte bara tänker på det nu, men det går ju lite som i vågor det där. Har man mycke att göra och livet rusar på, ja då hinner man ju inte känna efter så mycke. Men när livet stannar upp för en stund, som när man åker bil i nio timmar, eller ligger vaken och stirrar i taket för att man inte kan sova, för att ens dumma tankar surrar så högt. Då, då hinner man känna efter, och då, då känns det. Längtan. Den efter att ha någon att älska, och att älskas tillbaka av.
Ja, den har jag. Men. Detta är ju ett speciellt år. Ett år där jag just kommer att ha mycke att göra, och ett år där jag behöver lägga min energi och min kraft just på att älska. Kanske inte just någon speciell underbar kille, utan istället många underbara killar och tjejer. Och vet ni? Jag är glad för det. Det innebär, ingen stress, och inte heller någon press. Längtan finns ju kvar, men jag får lov att slappna av från den. För jag behöver inte leta efter någon. Jag ska inte ens leta efter någon. Klart att sen så vet man ju aldrig. Men det är just det också, det här året så behöver jag ju inte veta. Om någon annan vet, så fint, det är upp till dem. Men jag behöver inte oroa mig. Ahh! (Skrik!) jag tror inte ni vet vad det innebär för mig. Att bara släppa det. Det är ap-svårt, men brutalskönt! Båda på samma gång. Absolut inte alltid lätt, men som sagt, brutalskönt. Whoo... (suck av lättnad).
Det här kommer att gå fint. (Sneglar över axeln på lite delad kärlek som vilar på soffan) Wow asså, en dag! Då gripande, då är det för mig också. Men inte just nu. Men en dag. Men inte just nu! (Men en dag). Och då, då får jag minnsan läsa "Kärlekens fem språk" och inte, för den som är en. Jag vet att det finns där för mig. En dag.
Men nu däremot, nu ska jag sluta skriva innan jag kommer helt bort mig, och försöka sova lite. Men, vi lär ju höras. Tills dess, ha det så bra, take care och God bless!

Från en mycke trött, rätt glad och ganska liten tjej vid namn Johanna, någonstans i mellersta Norrland som nu sluter sina ögon för dagen. Trött av att tänka på livets stora frågor.

jo.

tisdag 3 oktober 2006

Klassisk nattblogg

Ja då sitter man här igen. Klockan är någonstans mitt emellan två dagar, och det känns lite som om det är någon form av twilight zone som man befinner sig i. Ja, inte för att det är speciellt tok sent eller så, utan bara för det att alla andra sover, och det är bara jag och datorn som är vakna. Och nu, för exakt 1 timme och 21 minuter sen så slutade dessutom min bloggfasta. Har ni märkt av den? Inte? Trodde inte det heller. Har bara gått några dagar, men jag har bestämt mig att inte blogga under Nordicarna. Inte heller resdagen innan, eller lediga dagen efter. Men som sagt, det är ju faktiskt tisdag nu så.
Och på tal om Nordic då. Ska inte skriva så mycke om det här, det får bli på Norrbloggen de. Men jag måste ju bara få klämma ur mig ett litet glädjerop... Wihiiiii! Det var så underbart! Sannerligen asså, underbart. Visst tröttsamt ibland, visst slitigt, men ack så (ja vi tar det igen) underbart! Vilka ungdomar, vilka hjältar! Och vilka medarbetare! Det är så gött skall jag säga er, att få träffa alla sina "teamar-syskon" igen. Uj vad man kan sakna dem ibland asså. Och uj, vad kul det är att se dem!
Men nu så ser jag fram emot att få komma hem till Norrland igen faktiskt. Och hemåt, det far vi igen imorgon. Väl hemma, ja då kastar vi oss direkt in i en ny resvecka. Till Skellefteå och Byske bär det av den här gången, det ska bli jättekul. Och så fyller ju min "Mighty Teamleader" år också den 5:e oktober, så vi måste tänka ut något riktigt fint sätt att fira henne på. Pannkakstårta kanske? Nja, eller inte. Hon är ju trots allt konditor så, måste nog fundera ut något med lite mer style på. Något mer exotiskt och orginellt. Kanske en älgsorbet? Kanske en hjortmousse? Eller vad vet jag. Något fint blir det i all fall, för det är hon värd! Jag är så glad att just hon är min teamledare. Hon är (ja, och nu kommer det ordet igen) ...underbar!
Så, med det nu sagt, och ordet underbart använt för fjärde gången, så känner jag verkligen friden i att gå och lägga mig. God natt gott folk, och sov så gott! Så hörs vi säkert snart igen, ifrån landet i norr.

Mycke kärlek, Johanna.