söndag 18 november 2007

Gripande!!!

Hej allihopa! Lo-o-ong time no see, but I'm back! Många orsaker till att jag på senaste tiden har brutit min annars så trofasta mönsterbild av en fanatisk (fantastisk?) bloggerska. Har under hösten på grund av tillfällig adress bara haft internet till och från, och då för det mesta lagt den lilla tid jag haft vid internet på att maila My Darling in England. Men nu är jag här, hos min darling! Och denna vecka har varit den mest oväntade och underbara i ja, hela mitt liv! Ska lägga ut ett riktigt maffigt inlägg när jag kommer hem till veckan, men så länge kan ni få outlinen.
Jag åkte till England för att träffa min Arash fredag den 9/11 och trodde att vi skulle mötas i London för att sen åka vidare till Birmingham tillsammans där han bor just nu. Han hade förklarat att det tyvärr var mycke jobb och så just nu men att jag självklart skulle följa med på allt det, och jag var ju glad att bara äntligen få träffas! Men när vi var på väg för att ta något att äta innan tågresan till Birmi så tyckte jag det var skummt att vi skulle äta på ett hostel? Arash förklarade det bara med att de hade väldigt god fish and chips där. Och tilläggas bör att jag aldrig förr har kännt mig så naiv som jag har gjort denna vecka. Totally clueless. Då smyger han fram att han har en överaskning, och det är att vi ska tillbringa hela helgen i London istället! Inget NG-jobb bara semester i London till söndag kväll! Wihiii tycker jag som aldrig har varit i England ens. Men som sagt, bara outlinses nu, mer sen (med bilder) finns ca 1000! Ingen överdrift! Hursomhelst. Vi har en jättefin helg i London, verkligen allt man kan önska.
På söndag beger vi oss mot Birmingham. Först tar vi tåget till Stansted airport för att sedan ta buss till Birmingham därifrån. Trodde jag. Återigen, aldrig kännt mig så lättlurad. Men när vi sitter och äter en mysig frukost på flygplatsen så frågar han varför jag egentligen tror att vi är där. Jag bara, va? Och han frågar om jag verkligen tror att man åker till Stansted för att sen åka till Birmingham. Nej, vi ska till Venedig säger han då!!! Griiipande! Vi ska till Venedig! And the rest is history...
Så på en bro, en stjärnklar kväll i Venedig medans kyrkklockorna ringde så gicka han ner på ett knä och bad mig att bli hans fru. Så vad tror ni att jag svarade? Och nu har jag en ring på mitt finger. Tror ni jag är lycklig eller? Inte så mycke för ringen som för killen. Världens bästa är han min Arash.

JO