söndag 27 januari 2008

U.K baby!

Imorgon efter jobbet så tar jag första bästa flygbuss, för att sedan ta första bästa flymaskin mot den gröna ön i väster, England! Nästan en veckas semester ska jag ha, and man it feels good! För sen ni, då börjar den frenetiska combon av plugg vs jobb. Yeahy! Toppa det med fortsatta smårenoveringar av lägenheten, bröllopsplanering och öh ja, liv? Så får ni min vår. Men vet ni, ur min synvinkel så ser den bara ljus ut! Så cheers!

JO

My love


Nothing says "I love you" like BSB...

lördag 26 januari 2008

Note to fästman

Idag är det exakt ett halvår kvar till bröllopet...

fredag 25 januari 2008

Kusin

Ikväll blev jag kusin för sjunde gången! En liten Jakob, bror till Isak är född 25 februari 2008. Han var 52 cm lång och vägde runt 4 kilo. Välkommen lilla Jaakko som det blir på finska och betyder bland annat "må han skydda".

torsdag 24 januari 2008

My crib!

Sedan ett par månader tillbaka så har jag ju flyttat in i en lägenhet. En trea som då var i något nedgånget skick, men som nu börjar visa sig ifrån sina bättre sidor. I veckan som gått har sovrummen fått nya golv och i veckan som kommer ska de också få nya tapeter. Jag, faktiskt med betoning på jag har innan dess även målat om i vardagsrummet, med moralsikt stöd och hjälp ifrån min mor.
Och så fort tapeterna är uppe, och möblerna på plats igen så ska jag lägga upp lite bilder på denna min pimpade lägenhet. Dock blir det nog snarast till nästa helg för jag ska och hälsa på min tärna och goda vän Linn i England nu i veckan. Hur mysigt som helst! Sen kommer jag hem till nytaptserade sovrum som bara är att inreda. And I love to inreda! Så de får ni se sen. Nu ska jag iväg mot nya äventyr. På återseende!

JO

Dagens nya

Ny dag, nya sovrummsgolv

Ny dag, nytvättat, mjukt och väldoftande hår

Ny dag, nytvättade kläder

Ny dag, nya Mary Kay grejer

Ny dag, nytt förhandlingsmöte angående bröllopsfesten

Ny dag, nytt inlägg

Ny dag, nya möjligheter

Ny dag, nya segrar...

måndag 21 januari 2008

De gulliga

Någon kommenterade att jag bara hade lagt upp estetiska London-Venedigbilder. Så här kommer väl några "gulliga" också då. Puss på er då, gullisar!





Gulligast av dem alla...

Who are you people?

Jag vet att jag har skrivit om detta förut, men det får fortfarande fnurr på mitt huvud. Vilka (förutom min mamma) läser min blogg? I genomsnitt har jag tio olika besökare om dagen, vissa dagar tjugo andra fem. Och detta kanske inte låter mycke för er, men jag tycker att min blogg upplever lite av en lågsäsong just nu, innehållsmässigt. Ingen rolig utomlandsvistelse, inte på team i Norrland. Bara hemma i Uppsala. Men nått rätt måste jag ju ha gjort någon gång eftersom ni fortfarande tittar in så otippat frekvent. Jag tycker det är jättegulligt! Så tack! Och nu har jag en liten tillfällig kamera också så det kanske blir några fullkomligt oviktiga vardagsdokumentärer framöver? Så puss på er så länge sötnosar! Nu kokar min potatis över! Vi hörs!

JO

lördag 19 januari 2008

Ett liv för mig

Älskling. Det här är du för mig. Ja eller du är i all fall den ena sidan. Vi kan säga blå, eftersom jag inte är emot könsroller. Så du är blå och jag får vara röd. Svart och lila hade ju varit coolare, men vi får börja med rött och blått så kanske dem också får plats sen.

Jag vet inte om du har sett en 3D-film någon gång, men det har jag. Det var tidigt 90-tal, jag hade förmodligen blommiga tajts med matchande tunika till på mig, keps och inga framtänder och jag var på Disneyland i Kalifornien. Och det var bara så häftigt! Och mitt ibland alla bergochdalbanor och disneyprinsessor så hade dem en 3D-biograf. Vi fick stora glasögon, liknande dem på bilden och så gick vi in och satte oss i mörkret. Filmen var Michael Jacksons "Captain Eo", och i filmen så förekommer en liten söt hårig och flygande rymdvarelse. Vitsen och själva effekten av 3D-glasögonen är ju att man ska få en känsla av att man är med i filmen och illusionen av att saker rör sig ut ur duken blir faktiskt verklig. Så verklig att när den lilla håriga rymdvarelsen kom flygande emot mig så sträckte jag ut min lilla hand för att klappa den. Och tro det eller ej, men den kändes faktiskt mjuk också! Den illusionen varade dock bara tills jag insåg att jag faktiskt klappar något mjukt och hårigt. Huvudet på biobesökaren framför mig. Då: Väääldigt pinsamt, Nu: Väldigt roligt.

Så rött och blått. Bara rött blir bara rött, och bara blått blir bara blått. Men tillsammans blir dem skillnaden mellan tvådimensionellt och tredimensionellt. Precis som två olika vinklar av samma objekt. Jag kan ju bara se saker från en sida åt gången. Förutom om jag håller något riktigt nära ögonen, då får jag en suddig bild av båda sidorna samtidigt. Men det krävs det ju också två för. Två ögon. Så det krävs alltid mer än en för att se två sidor av något.

Och det var hit jag ville komma. För jag satt och tänkte på det på bussen hem ikväll, och gilla metaforen eller ej, men efter att ha fått frågan: "Varför ska man egentligen vara två?" så var det det första som kom till mig. Tredimensionellt. Livet får djup. Din bild och min bild. Din syn på saker och min syn på saker. För visst klarar man sig som en också. Men det blir så mycket mer spännande att alltid ha en annan person i sitt liv som ser saker på ett annat sätt. Sen så behöver alla få råd ibland. Och så fort du ber någon om råd så ber du om att få se saken i deras perspektiv, att få vara två för att se på saken ifrån fler vinklar. Och viktigt är det då med goda råd, som det står i Ord 11:14 "Där kloka råd saknas kommer folket på fall, när många ger goda råd går det väl." Eller i samma bok fast kapitel 24:6 "Genom skicklig ledning kan du föra krig, många goda rådgivare ger seger."

Och om råd är någon annans synsätt, så varför då inte ha en person i sitt liv, hela livet som är där just för att man tycker om, respekterar och förstår deras perspektiv, och dem ditt. Och det är just detta jag tror att det handlar om, våra perspektiv kompleterar varandras till en hel bild, en bild med djup. Det svartvita kortet får färg. Du sätter färg på mitt liv för att du kan se saker som inte jag ser. Du ser saker på ett sätt som till och med får mig att förstå mig på mig själv bättre.

Så rött och blått, tillsammans blir det ju lila, men det har ju du full koll på. Och stjärnlöst svart, det är min natt utan dig. Så fick vi in dem också.

Men i stora drag, vad jag ville säga är väl bara det, att ett liv för mig, det är ett liv med dig. Jag älskar dig.


JO

tisdag 15 januari 2008

Bilder bara för att





Bilder, bilder, bilder

Vad min blogg saknar bilder! Vad jag saknar bilder! Fina, roliga och beskrivande bilder. Färgminnen. Tidsmaskiner. För visst kan ett gammalt fotoalbum på en bråkdel av en sekund föra en tillbaka till nästan glasklara minnen av hur det var just då. Hur man kännde, vad det doftade, hur solen värmde eller hur glasse smakade. En dag ska jag ha mig en riktigt bra kamera. Inte nödvändigtvis en dyr, och absolut inte en stor, bara en bra. Riktigt bra. Då blir min blogg en roligare plats att vistas på. Både för er och för mig.

JO

lördag 12 januari 2008

Tvåtusen och en åtta

Första bloggen för nya året! Wow! Min blogg har hunnit se världens ljus hela tre årsskiften och knallar nu in på sitt tredje år som blogg, och jag själv sträcker mig mot mitt tjugotredje år som... ja som mig. Tvåtusenåtta. Inte tid för någon krönika precis, två veckor in på det nya året, men väl lite tankar.

Jag tror Gud om ett fantastiskt år. Det gör jag alltid, men detta år lär bli speciellt. Inte bara för att jag ska gifta mig med världens mest underbara (fantastiska, fascinerande, snygga, smarta, roliga, omtänksamma och, sa jag snygga...?) människa, min bästa vän, my love och som nu även på det senaste (igår två månader sedan) har förärat sig titeln fästman, utan även för att så mycke nya saker väntar mig detta år känns det som. Jag har en liten års känsla* av att jag inte riktigt vet vad jag kan vänta, samtidigt som jag kan.

Det är inte fullt så förvirrande som det låter. Vad jag menar är att jag ju vet vad som kommer att möta mig på ett ungefär, men bara till titlar som exempelvis "äktenskap" och "studier", ord som jag bara känner till innebörd, inte till erfarenhet. Så många nya erfarenheter väntar mig detta år. Men känslan av fridfull ovisshet tror jag också innebär en känsla av att nya saker kommer att möta mig, saker jag ännu inte känner till. Och då talar jag inte om att kaviar med banansmak ska släppas på marknaden, utan lite mer livspåverkande händelser.

Men vi får se, en dag i taget. Och som sagt, om allt går vägen så börjar jag nu också med mina studier (äntligen!) till hösten 08. Men även det kräver sina förberedelser, liksom vårt bröllop. Så en förberedande vår, och en upplevande höst. Det låter väl bra! Nästan lika bra som frukost nu i mina öron. Det blev en tidig morgon idag för att hinna vinka av fästmannen i mitt liv som nu ska ut på en ordentlig hejdundrans resa som kommer att föra honom över hela tre kontinenter inom loppet av några veckor, och sedan om cirka tre och en halv månad föra honom hela vägen tillbaka hem till mig igen. Det är mer än hundra dagar så det är inte dags för nedräkning än.

Men nu är det dags för frukost, sen jobb och till sist bio med mor och syster ikväll. Försoningen? Var det så den hette? Imorgon är det i alla fall julgransplundring hos farmor följt av en vecka av jobb. Så kul att vara tillbaka, vi hörs mer snart!

Kram/ JO


*års känsla = känsla som infinner sig vid årets början, och ofta indicerar den övergripande sammanfattningen året får vid sitt slut.