fredagen den 30:e oktober 2009

Jag har inte...

1. Dött...
2. Glömt er...
3. Lämnat bloggvärlden

Jag har bara haft fullt upp. Men snart, snart så är jag tillbaka!

fredagen den 23:e oktober 2009

Igår Västerås, idag världen!

Ja, jag vet inte riktigt vart relevansnivån på denna rubrik ligger. Jag var ju förvisso i Västerås igår, men världen idag? Det hinner jag nog inte med. Har en hel del på agendan ändå, och inget av det involverar någon världserövring. Möjligtvis på lång sikt, men inte idag i alla fall.
Förarbetet inför Youth 09 fortsätter, och det hela är i allra högsta grad levande och påtagligt i min hjärna all den övriga tid som jag inte arbetar med det aktivt. Tillsammans då med förarbetet inför konstutställningen lördag och söndag. Ja, och de tavelbeställningar som ligger och väntar. Känns som jag bara tjatar om detta nu, men det är helt enkelt vad som fyller min hjärna för tillfället. Det och en lätt huvudvärk. Dock inte nödvändigtvis i relation till varandra. För jag ser fram emot allt detta kreativa arbete som jag är mitt uppe i och som ligger framför. Det är ju vad jag älskar att göra! Måste bara bli bättre på att deligera, vilket jag jobbar på, och inte ta mig vatten över huvudet, vilket går lite sämre. Men vadå. Nu är det fredag! Och hela denna helg kan jag ägna åt allt detta precis så mycke jag vill! Så fokus jobb nu efter tiorasten, så kör vi på ett par timmar till innan det blir... HELG!

onsdagen den 21:e oktober 2009

Det pysslas

Det pysslas och har pysslats en hel del hemma hos oss den senaste tiden.

Färg blandas.

Och saker målas. Tack och lov att jag köpte några presenningar! Tänk att jag alltid hållt på och knövlat med tidningspapper fram tills nu.

Vi kör en dagens

DAGENS VILL HA: Nyklippt hår
DAGENS KLÄDSEL: Lång petrolblå-beige-brun-vit-randig mjukispolo och blommigt tygknytskärp i samma petrolblåa färg med svart mönster, och de obligatoriska jeanslegginsen. Det enda som funkar just nu.
DAGENS SMINK: Maskara.
DAGENS FRISYR: Knut i nacken.
DAGENS HÄNDELSE: Såg verkligen hur magen rörde sig på utsidan när bebisen sparkade.
DAGENS LÅT: Halo med Beyonce för att den gått tre gånger på Rix FM under dagen.
DAGENS PLANER: Måla färdigt det sista på tavlan och testa att borra i porslin.
DAGENS SAKNAD: Svägerskans brownie som jag vet har legat hemma i kylen och väntat på mig hela dagen.
DAGENS DUMMASTE: En av mina kunder som slängde på luren i örat på mig istället för att säga att de inte hade tid och sen när jag ringde upp för att jag trodde att det hade brytits fick psykbryt.
DAGENS SJUKA: Sjukt trött i morse.
DAGENS DROG: Körde drogfritt idag.
DAGENS ROLIGASTE: Alla flashbacks ifrån min knäppa dröm i natt.
DAGENS FAVORIT: Mannen!
DAGENS KÖP: Kallvax, ansiktsvatten, mörk choklad och antiglidmatta att ha under mattan i hallen.
DAGENS GODIS: Ja lite mörk choklad då.
DAGENS HUMÖR: Oväntat pigg och kär.
DAGENS ORD: Snusmumrik.

100 dagar kvar!

Min minsta lillasyster gjorde mig precis uppmärksam på att det bara var 100 dagar kvar till bebis nu! Kanske var därför jag drömde den där knäppa drömmen inatt också. Kroppen liksom kände på sig att det var något slags jubileum idag. Får se om jag kör min måttbandsgrej då.

Knäppaste förlossningsdrömmen ever!

Alltså, jag måste ha drömt den knäppaste förlossningsdrömmen ever i natt! Alla kategorier! Och den längsta! I och för sig så är den lite "familjeintern" men ändå. Om någon har långtråkigt en stund så kanske den roar. Here we go.

Jag var på Gränby Centrum, ett ganska stort klassiskt köpcentrum i Uppsala när jag kände att jag började få värkar. Jag var där med min man, men kunde inte hitta honom någonstans så det var bara att bege sig iväg mot BB själv. Bara det då att Gränby Centrum inte låg i Uppsala längre (såklart) utan i London och såg mer ut som Harrods än ett svenskt klinkers och glas köpcentrum. Och alla rulltrappor ledde bara till återvändsgränder av skyltfönster. Och nu började det bli bråttom! Plötsligt kom jag dock ut i en jättemysig kullerstensgränd i Gamla Stan i Stockholm, och på andra sidan en borggård låg tydligen sjukhuset.
Väl inne där så fick jag veta att alla ordinarie barnmorskor var upptagna och allt som fanns att tillgå var två "förlossningsterapeuter". Jag förstod inte vad det innebar, men det skulle jag snart bli införstådd med. Det visade sig nämligen vara ett par övervintrade hippies, man och fru, i matchande bruna velouroveraller med dragkedja fram. Typ som han i "nu är det fredagsmys" reklamen. Båda långhåriga till midjan, han med stort helskägg. Och ingen av dem hade någon koll på något och hade förmodligen rökt på. De bad mig i alla fall klättra upp och ställa mig raklång på en av sjukhussängarna och hålla i några romerska ringar i taket. När jag protesterade och sa att jag hellre ville ligga ner så bara skratta dem och sa typ: "Visst, gör vad du vill!". Så när jag lagt mig där så titta hon in under mitt sjukhusnattlinne och utbrister glatt: "Jag tror minsann att jag ser en liten fot!" Varpå jag svarar: "Vadå en fot, du ska inte se någon fot! Du ska se ett huvud!". Hippie-kvinnan säger att det bara är att stoppa in den igen då.
Jag börjar allvarligt att få panik vid det här laget och ber henne att ringa min man. Då säger hon bara att hon inte tror att han kommer att hinna dit i alla fall. Men jag slåss för min sak, för jag ska minsann ha dit min man! Men hon vägrar att ta numret av mig och ringer istället min trettonåriga kusin, som ger henne mitt nummer. Hon frågar om detta är min mans nummer och jag svarar att det inte är det, utan mitt. Hon ser missbelåtet på mig och frågar sedan tillslut om jag kan skriva ner hans nummer då. Tyvärr så hittar hon inget papper utan räcker mig en bit plywood och en dålig bläckpenna. Med mycke möda så lyckas jag dock tillslut med att äntligen skriva ner min mans nummer, och hippien ger då brädan till en sköterska som ska gå och ringa.
Vid det här laget så fylls rummet med folk ifrån förlossningssalen bredvid. De vill bara gå runt och visa upp de tvillingar som kvinnan som ligger i salen bredvid just hade fött. Hon var sydamerikansk och den ena av bebisarna hade svart tjockt hår över hela kroppen, även ansiktet och den var de extra stolta över eftersom det ansågs som något hedersvärt. Sedan när även mamman kommer in så visar det sig vara en kvinna som min man jobbade ihop med på ett fritids för flera år sedan, och jag tror inte att hon är sydamerikan. Gudmor, och till lika upphållare av det håriga barnet var lillasyrran till en gammal klasskompis till mig. Hon sa att hon tänkte att det kunde vara kul för mig att se de nyfödda eftersom jag själv precis skulle föda. Sedan gick de igen allihopa.
Då kommer istället min pappa, min faster som faktiskt jobbar på gynekologen på riktigt, och hennes man in i rummet. Min fasters man börjar med att sätta upp en videokamera på stativ i fotändan av sängen meddans min faster frågar hur jag mår. Jag säger att den höll på att födas med fötterna först, men att de tryckte in den igen. "Tur" säger hon då, och förklarar att fötterna hade kunnat gå av om den hade gjort det. Men att jag nu måste ta det lugnt så att den hinner att vända på sig åt rätt håll. Sedan går de för att fixa med videokameran och min pappa börjar att busa med mig och kittla mig, sådär hysteriskt mycke som när man busade när man var liten. Jag blir jättearg och säger att han måste sluta innan vattnet går, för bebisen måste hinna vända på sig. Men han lyssnar inte utan fortsätter att kittla mig. Då blir jag verkligen jättearg på riktigt och ger honom en örfil för att han ska fatta att jag menar allvar, men det gör han inte. Och så går vattnet. Och jag bara: "Bra! Nu gick vattnet också! Om du bara ville lyssna någon gång, du är ju så dum!" Då kommer även min ena farbror in i rummet. Han bor i Stockholm och har väl ett relativt uppbokat liv skulle man kunna säga, så han dyker bara upp i dörren och frågar hur det går och om jag har mycke ont. Sen säger han: "Nej men jag ville bara kolla hur det var och så, jag skulle ändå byta tunnelbana här i närheten" och så går han.
I detta läge är jag rätt så omtöcknad av lustgasen som jag börjat ta, och ber min faster och hennes man att inte filma det hela. Sen kommer hippie-kvinnan in och säger: "Det är två pojkar, du ska få tvillingar". Varpå jag vaknar.

Och jag kan väl lugnt säga att jag aldrig förr har varit så glad att se min mage sitta där den sitter så att säga som jag var när jag vaknade i morse. Men jag känner mig ju i alla fall förberedd på... ja, vad som helst egentligen.

tisdagen den 20:e oktober 2009

Sugen?

Här sitter jag och längtar ihjäl mig efter doften av Play-doh lera! Play-doh lera liksom. Gravid eller? Ja det, eller bara konstig?

Erik Hassle

Ja ha! Hurtful...

Inte: Her fault...

Det fixas och grejas

Jag jobbar, och så efter jobbet så fixas det en hel del inför denna stundande ungdomskonferens med både utställning och dekoration, och så när jag kommer hem så målar jag. Typ så ser mina dagar ut för tillfället. Så hur gärna jag än skulle vilja visa er massa mysiga bilder ifrån London så hinns det bara inte med just nu. Men. Dagar skola komma. Men så att ni vet, om det är lite tunnt här dagarna framöver så har ni förklaringen där. All the best!

JO

måndagen den 19:e oktober 2009

Angående tidigare nämnd färg

Skrivet på min blogg mars 2008. Jag kanske ska sluta tjata nu och bara gilla läget...

Rosa?

Varför faller alltid min blogg tillbaka in i något slags rosa hål? Jag som fler än en gång hävdat att jag inte är en rosa tjej. Vilket jag inte heller är! Och ändå, ändå så vad är det för färg man först tänker på när man ramlar in på min blogg. Jo. Just det. Rooosa! Varför jag hakar upp mig på det är nog bara för att jag förundras över det. Hur går det till liksom? När blev den rosa igen? Och. Ska jag bara acceptera detta faktum? Frågorna är som vanligt många, och svaren, ja de låter ju vänta på sig. Blir bara så att jag hajar till ibland när jag kommer in här och tänker. Varför är min blogg så rosa?

Intensiv-men-ändå-inte-helg

Hej på er! Ny jobbvecka drar igång idag. Första riktiga sen vi kom hem ifrån London. Känns helt okey, sånär som på lite foglossningskänningar i den nedre delen av ryggen. En fin men intensiv helg ligger bakom. Dock ser den inte så intensiv ut på pappret som den kändes. Inte så många saker inplanerade mer än en 40-års fest, men ändå desto mer att göra. Det är nämligen så att vår kyrkas stora ungdomskonferens Youth 09 går av stapeln i nästa vecka, med ett par tusen ungdomar väntade, och det är alltid jättekul! Även om man själv nu håller på att närma sig de övre ålderskategorierna, har trots allt varit med och medverkat och deltagit på olika sätt ända sedan jag var tretton. Men i år så har jag det hela och fulla ansvaret för dekorationen. Det innefattar två kaféområden samt informationsdisksområdet i entrén. Dessutom är jag med och håller i en konstutställning under konferensen som jag även medverkar i. Så det är att göra vill jag lova. Sen så slutför jag även nu ett beställningsjobb på en tavla som jag jobbat på, så ja. Helgen gick fort! Men jag är fortfarande här, om ni fortfarande är där. Ha en fin början på veckan nu!

JO

torsdagen den 15:e oktober 2009

Skrev det på facebook, måste skriva det här med...

"Min man är bäst! Så är det bara! Han är så sjukt mycke klokare än mig ibland... "

End of quote.

Hemma igen

fredagen den 9:e oktober 2009

Well well...

Jag vet inte vad som hände, jag skulle packa för resan och så la jag upp en ny banner helt plötsligt. Får väl se hur långlivad den blir. Jag har inte tid att låta den sjunka in just nu. Betrakta den det vill säga. Den känns lite "femton" kanske. År alltså. Men nu får den leva så länge jag är i London, så får vi se sen. Kan inte ni hjälpa mig med att hissa och dissa den under tiden!

We're...


See you Wednesday!

torsdagen den 8:e oktober 2009

Sugen på skugga

Idag när jag sminka mig så blev jag sugen på en ny ögonskugga. En nougatfärgad skulle jag vilja ha. Eller väldigt kall ljusbrun med lite pärlemoskimmer i. Nästan som nummer två på fatet där. De skulle kunna va nåt det.

Puss på lunchen

Jag sprang på min man idag på lunchen i en korsning, och fick en puss. Sen var vi båda tvungna att springa vidare igen. Men jag fick en puss. Eller tre.

Igår obcena ljud, idag full tomte

Ibland bara händer det märkliga saker i ens vardag. Som igår. Jag var och bytte en pedalhink som jag köpt till vårt badrum, och i varuhusets entré stod en liten möbelutställning som inkluderade en massagefotölj. Jag vart klar i kassan och satte mig precis innanför glasdörrarna till entrén för att invänta min mor som fortfarande stod i kö. Då hör jag plötsligt de mest bisarra ljud. Och av titeln att dömma så kanske ni kan gissa er till vilken typ av ljud. Typ parningsljud. Men anyway. Jag tittar mig såklart runt i varuhuset för att se vart ifrån dessa ljud kommer. Och inser tillslut att det är en kvinna som sitter i massagefotöljen i entrén som gör dem! Man bara hjälp! Hallå! Okey att hon tyckte att massagefotöljen var skön, men det där var ju löjligt! Jag satt på andra sidan en glasvägg och hörde henne! En del har ju ingen känsla.

Sen så fick jag ju nöjet att åka buss med tomten till jobbet imorse också. Inte bara såg han ut som tomten i stort vitt skägg och med väl tilltagen magvidd, han kan ju inte ha kört något annat än släde tidigare i hela sitt liv heller! Han kan ju absolut inte ha legat i mer än 20km/h så gott som hela vägen. Förutom en gång. Den enda gången han tryckte på gaspedalen. Det var då han skulle svänga ut ifrån en hållplats som han just tvärnitat för att svänga in till, trots att den var tom. Då han skulle ut ifrån den igen så gasade han till med ett ryck, och höll på att krocka med en taxi som kom bakifrån. Så han fick tvärnita igen. Det finns ju människor av alla de sorter alltså. En del har känsla, andra inte.

onsdagen den 7:e oktober 2009

Jag är gravid!

Bara en liten tanke som slår mig ibland när jag tittar ner på den lilla kulan som nu sitter stadigt där min annars så platta och vältränade magdel brukade sitta. Jag tror knappast att jag har förstått fullheten av vad detta innebär. Och jag tror inte att jag kommer att kunna förstå det fullt ut heller förrens jag får träffa det lilla livet där inne. Men bara så att ni vet alltså. Jag är gravid.

Inlägg nummer 900!

Wow! Såg precis att förra inlägget var inlägg nummer 899, följdaktligen blir ju då detta inlägg nummer 900! Känns ju lite stort. Hela 900 inlägg. På vad blir det? Cirka fyra år. Så tårta till alla! Och tack för att ni läser och kommenterar! Jag har världens finaste läsare!
Hugs and love!/ JO

God morgon!

Förmiddagssolen skiner in med all sin kraft genom de stora fönstren på jobbet och får mig att:

1. Längta ut!

2. Upptäcka alla mina kluvna hårtoppar.

3. Faktiskt börja känna mig lite piggare.

4. Bli hungrig? Nej det beror nog inte på solen.

5. Önska att London bjuder på samma väder i helgen.

6. Hoppas att min man har lika fint väder när han flyger hem ifrån Östersund senare idag.

7. Vilja ha med en punkt nummer sju, men inte komma på en. Fixat!

tisdagen den 6:e oktober 2009

Allt jag vill nu är att...

Höstsol i vårt fönster




Man får njuta så länge det varar!

Ikväll ikväll...

Ikväll är jag gräsänka. Ensam hemma, tills imorgon. Och eftersom jag har att göra så är det ju egentligen en bra grej. Förutom det då att jag tror att risken är större att jag pysslar med sådant som jag kanske egentligen inte borde pyssla med i första hand när jag är ensam hemma. Sådant som är mer kul än prioriterat. Och visst finns det ett ord som sammanfattar detta? Hmm, vad är det nu igen? Just det! Diciplin. Eller kanske snarare då bristen på den, när man är trött efter jobbet. Så ni får heja på mig! Så att jag gör vad jag bör. Helt enkelt.

Obs! Detta inlägg är egentligen enbart till för att sätta press på mig själv att inte smita ifrån "to do's".

Önskas!

Har kommit på vad jag absolut kommer att behöva ha i min ägo framöver. Oumbärligt! Med tanke på alla för mig outforskade djungler jag är ute och spatserar i. Så som barnvagnsdjungeln, försäkringskassesnåret och liknande. En jättelik machete såklart! Är det konstigt att önska sig en sån? Lite kanske.

Saker som sysselsätter mig

*Biltittande

*Barnvagnsletande

*Barnbilstolsfunderande

*Londonplanerande

*Försäkringskassepappersinskickande

Och sen bara allmänt vanligt jobbande...

måndagen den 5:e oktober 2009

Monday going up

Den här dagen har ju helt klart skärpt upp sig alltså. Den började väl sådär, men jag gav den en andra chans och den tog den! Har tuffat på riktigt bra på jobbet trots att måndagströttheten hänger kvar över mig som en blöt filt. Det blir till att lägga sig tidigt ikväll alltså! Och sen så är det nedräkning till helgen. Till London! På lördag far vi. Bara semester! Jag, mannen och ett par av våra finaste vänner! Så jag suger på den karamellen hela veckan!

Om lördag är fest...

...så var måndag pest. Ursäkta min dåliga måndagsattityd. Det är bara det att jag försov mig imorse. Radikalt. Hann dock i tid, vilket betyder stress och halvdant tillfixad. Men vadå. Can only go up from here. Andra natten i rad jag sov lite dåligt dock, så jag var i något slags töcken de sju gånger som min väckarklocka ringde. En gång var tionde minut ifrån 6:30 till 7:30. Och 7:30 så vaknade jag äntligen för då ringde nämligen mannens väckarklocka, eftersom han börjar en timme senare än mig. Och då insåg jag att jag faktiskt fortfarande låg och sov. Hemska känsla. Och sen, trettio minuter senare sitter jag på jobbet. Och nu dryga fyrtio minuter efter ankomst och morgonmöte så börjar jag komma i fas. Det är måndag mina damer och herrar! Hoppas att er var mildare mot er!

lördagen den 3:e oktober 2009

Lördag är fest!

Har varit så dålig med outfitsbilder den senaste tiden. Och nej, pyjamas och tofflor räknas inte! Så här bjuds ni på gravid uppklädd kvinna med Anna Anka min. Inte illa!

Rosa naglar, smink och uppsatt. Tröttheten som kan anas i bilden beror på att bilden är tagen när vi kom hem. Så duktig var jag inte att jag fotade innan vi åkte, när jag var fräsch och nygjord. Men dock! Ett foto!

fredagen den 2:e oktober 2009

Barnet i bubblan

Den lilla krabaten som visas i bebisräknaren till höger kan ju omöjligt vara min bebis i alla fall. För sådär lugn och svävande är den inte! Känns mer som om man har stoppat Rocky i en plastpåse och bakat in honom i min mage för det mesta. Sa jag honom förresten? Det vet jag ju faktiskt ingenting om. Men det känns så konstigt att säga "den" så det brukar bli honom. I och för sig av den enkla anledningen att jag vid ett flertal tillfällen drömt om förlossnignen, och vid samtliga tillfällen så har det varit en gutt. Men vi får se.

Ett litet tips såhär på fredag eftermiddag

Om man tycker om färg, plast och klockor i kombination så har jag ett litet eftermiddagstips såhär på fredagen. Dessa klockor ifrån Item finns i tio olika färger, även svart som bilden inte visar, och kostar endast 199:- på Hollywood.se en site som jag kanske inte hänger överdrivet mycke på. Har nog aldrig hängt där förut faktiskt, men som nu har fraktfritt fram till och med 7/10 för köp på över 300:- kronor. Så en klocka till dig och en i present kanske? Ja, om man nu gillar kombinationen färg, plast och klockor.

Tidsfördriv

För de som har lite tid över så finns detta otroligt frustrerande spel som min bror har konstruerat. Har inte lyckats att ta mig förbi den första propellern än, och jag som trodd att jag var en naturbegåvning när det kom till dataspel. Jobbigt är ju också att min kollega vid skrivbordet brevid klarade av hela spelet. Fast jag har i och för sig inte gett det mer en fem försök än. Jag återkommer vid hundra.

Update: Jo nu har jag kommit förbi propellern. Och första dubbelbollarna, så det här ska nog gå. Men inte nu, för lunchrasten är slut.

Jag dör!

Gick ju och la mig innan slutet av gårdagens Idol, och missade detta! Lika bra. Jag hade inte pallat. Har så svårt när det blir så pinsamt. Har för mycke empati. Jag ville bara sjunka genom skrivbordsstolen när jag såg det. Men vad gör man? Bara att bryta ihop och komma igen Camilla. Karolina? Katharina? Camilla? Måste de låta så lika!

torsdagen den 1:e oktober 2009

22:32

Jag kan ju faktiskt gå och lägga mig. Jamenar. Jag får. Klockan är över tio. Jag behöver inte sitta och vänta på att den ska bli tolv. Eller mer. Bara för att liksom. Typ som jag gör alla andra kvällar. Bara låter de där sista två timmarna dunsta. Lång landningssträcka. Nej jag gör det! Jag tar min bok och går och lägger mig. Bara sådär. God natt då!

Fem liter på två

Johanna öppnar kylen.

- Älskling, varför har vi så mycke mjölk?

Mannen svarar.

- Därför att du dricker så mycke mjölk.

Johanna replikerar:

- Jaha, gör jag. Okey.

Min man han märker saker han som jag inte ens reflekterat över själv. Dricker jag mycke mjölk? Ja tydligen i så fall. Och jag litar på min man när det kommer till det här. För en sak vet jag. När det kommer till mat numera, så litar jag inte på mig själv. Jag kan seriöst inte handla strukturerat, sakligt och praktiskt längre. Det är bara en enda lustorgie. Helt infalls och känslostyrd, och över min egen kontroll. Kan komma hem efter att ha varit på affären och tänka: "Jaha, handlade jag det här". Scarry.

Update: Tillägg till det här med omedvetet handlande. Det innefattar även omedvetet ätande. Som nu. Under tiden jag suttit här och bloggat så har jag tydligen ätit upp en hel chokladkaka. Jo det är sant! Jag hittade ett tomt chokladpapper här brevid mig nu!

Still in my jammies

Ja gott folk, klockan är över ett och jag har fortfarande pyjamas på mig. Hemma idag. Trött, slut och ont i kroppen med förkylningskänningar så kändes det som det enda raka. Och jag är glad att jag stannade hemma, jag har ändå varit zombie hela morgonen. Ingen ork liksom. Bara hunger. Till skillnad från igår då jag hade jättedålig aptit. Går lite upp och ner det där. Så toffel och pyjamasmundering är det som gäller som dagens outfit.

Och jag gillade mannens kommentar imorse: "Älskling, vad är det där för byxor du har på dig?" Och det slog mig då att det nog var ett tag sedan jag använde mina vita pyjamasbyxor i flanell med rödgröna björnar på sist, så han hade aldrig sett dem. Och just där och då så kände jag bara att vi verkligen hade nått en milstolpe i vårt äktenskap. Blev nästan tårögd. Inte många som har fått uppleva mina vita flanellpyjamasbyxor minsann.